Måleri – att våga!

Jag vågade mig på att gå en målarkurs denna sommar. Jag, som fick en etta i betyg av en illvillig teckningslärare i sjuan, och som alltid ansett mig inte kunna rita eller måla, vågade prova. Jag har ju de senaste åren försökt bryta sådana mönster hos mig själv, jag provade att sjunga i en ”alla kan sjunga-kör” för ett par år sedan fast jag hade fått i mig sedan barnsben att ”i den här familjen kan vi inte sjunga!”. Tänk vad mycket som sägs till en som barn hindrar en sedan från att ens försöka! Utsagorna man hör från sina föräldrar blir liksom till sanningar som inte går att ifrågasätta.

Jag har iallafall börjat ifrågasätta mycket på senare år, så jag ville se om jag kunde uttrycka mig via måleri, och inte bara genom att skriva som jag redan gör. Jag älskar ju att titta på konst och kan bli så tagen av vissa konstnärer och deras uttryck. Jag hittade en liten annons på en anslagstavla på landet nära vår nya sommarstuga, en annons om ett galleri och konstkurser. Jag anmälde mig till en helgkurs efter att jag kollat att man kunde vara total nybörjare.

VedicArt, kallas det. Jag fick prova på att måla bara utifrån mig själv, mitt inre, utan regler eller rätt/fel. Vi lärde oss inga tekniker, men fick många tips och de fem första principerna i denna lära.  Tre dagars måleri utifrån lust och skaparglädje! Första dagen kom jag hem helt utmattad, trött i både kropp och själ – jag hade ju jobbat hela dagen med min högra hjärnhalva, vilket inte är något man gör i vardagen. Andra dagen kom jag hem förtvivlad, jag lämnade ateljén innan dagen var slut och kände att det jag gjorde var värdelöst, fult och hur skulle jag kunna hitta mitt eget uttryck! Allt kändes hopplöst. (Jag gick och badade, pratade av mig och sov djupt.) Tredje och sista dagen kom jag till Skaparladan och såg mina påbörjade målningar på nytt. De var inte alls så hopplösa som jag tyckt dagen före, jag fick tillbaka hoppet och lusten att fortsätta måla.

Det var en process att gå igenom, och jag är glad att jag gjorde det. Nu vågar jag måla. Jag litar på att det jag gör är rätt om det känns rätt för mig. Det är det som är viktigt!