”Den dag jag blir fri”

20140702-141807-51487273.jpg
Jag läste ut boken om Katarina Taikon för några dagar sedan. Det var jättespännande att läsa om hennes liv efter åren som barn och tonåring, som jag hade läst om i Katitzi-böckerna. Hennes politiska engagemang under 60-talet var jättestarkt och hon gjorde massor för romers mänskliga rättigheter, som rätt till bostäder och skola De åren bodde hon med sin man och tre barn i Bollmora. Jag själv växte upp i Tyresö och det kändes konstigt att tänka att min favoritförfattare när jag var barn hade bott alldeles i närheten av mig. Kanske lyfte bibliotekarierna fram hennes böcker extra mycket eftersom hon var en lokal författare. Hon skrev dock böckerna om Katitzi under 70-talet när hon hade flyttat till Henriksdalsberget i Nacka. Jag känner mig ändå glad att vi delat hemkommun under några år.

Lawen Mohtadi beskriver i sin bok romernas historia i Sverige, särskilt hur de behandlades under 1900-talet, före och efter kriget, hur deras situation utretts och rapporterats om till olika regeringar, om rasbiologi och rashat. Hon beskriver hur man velat att de gett sig av och hur man försvårat för dem att stanna på olika platser, hur man förbjudit invandring av romer och inte erkänt att de förföljts, men också om hur en del människor kämpat för att de skulle få rätt att gå i skola och flytta in i vanliga lägenheter. Hon beskriver hur en grupp romer som fick utbildning på en folkhögskola krävde att få fortsätta studera, hur Katarina Taikon och flera med henne stöttade sådana krav som vuxenutbildning för romer.

Jag fastnade för berättelsen om de unga männen som fick gå i skola, hur de kämpade och t.o.m. lämnade över kravet på att få fortsätta studera till dåvarande statsminister Erlander. En av männen hade ett namn som jag kände igen. De romska familjerna var, och är, ju faktiskt inte så många i Sverige. Han hade samma namn som två elever jag hade mycket med att göra när jag arbetade som biträdande rektor. Den äldsta systern på min skola var en s.k. hemmasittare, hon gick inte alls till skolan från 11-12-årsåldern. Hennes lillasyster började också stanna hemma när hon började på högstadiet. Detta är tyvärr inget ovanligt bland barn i romska familjer, men vi jobbade med problemet på samma sätt som med vilka barn som helst.
Det var så sorgligt att se hur flickornas livssituation blev så begränsad av att de inte fick en utbildning. Jag ville ju se att de fick göra sina val i livet på egen hand, att de kunde ägna sig åt saker som intresserade dem personligen. Vi hade många elever som kommit nyligen från andra länder också, och bland dem fanns också flickor som fick sina liv begränsade av familjen, av gamla patriarkala traditioner. Deras plats var hemma, hos familjen och deras framtid handlade om att gifta sig och skaffa barn. Precis som i många romska familjer fortfarande.
Vad hände med kampen de förde under 60-talet? Ibland får jag känslan av att Sveriges samhälle har backat många steg. Vi får alltså aldrig tro att kampen är över, eller klar, att vi alla är fria nu. Vi måste fortsätta kämpa varje dag för flickors rättigheter idag, och för alla kommande flickors liv. Katarina Taikon blev fri en dag, men hon fick betala ett högt pris för det också.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och film och annan kultur, Politik och samhälle, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Den dag jag blir fri”

  1. Carina Gustafsson skriver:

    Lysande gripande recension sv boken. Jag vill läsa den omgående. 😊 Vi hade i min klass från 1:an och upp i högstadiet två romska killar. Två bröder som båda var charmiga och snälla. De slutade sköta skolan i mellanstadiet. Den äldste förklarade att han var tvungen att vara på Solvalla för att familjen skulle ha pengar nog hemma. Idag lever han som kriminell men fortfarande jättesnäll och gullig. Han stjäl bilar och gör andra småbrott. Inga våldsbrott. Bor kvar på söder. Har familj. Ett levnadsöde. Jag ska beställa boken idag. Har så trist av o till. Kram och tack // ps. Fördelen är att jag kan följa Almedalsveckan på tv och radio. Det är faktiskt givande.

    Liked by 1 person

  2. Ping: Tema romer. Dag 39.  | En stund på jorden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s