Inte rätt person för uppdraget

Jag är inte gjord för att vara god man. Inte om det ska vara på det här viset. Mitt hjärta brister lite varje dag. Jag måste uppbåda all kraft för att hålla mig lugn, för att inte visa att jag är förtvivlad. Det skulle inte hjälpa dem, de behöver stöd, någon som står fast, inte någon som tappar humöret och blir arg pga omänsklig, slentrianmässig handläggning på Migrationsverket, inte någon som bara vill gråta när hon läser om deportationer av unga till städer i krigskaos. 

Jag blev god man när många ensamma barn kom och jag förstod att vi behövde hjälpas åt. Jag hade träffat gode män i mitt arbete och visste ungefär vad uppdraget gick ut på. Jag kände att jag kunde hjälpa, vara ett stöd den första tiden i Sverige, och se till att barnen fick det de har rätt till: en vettig skolgång bl.a. 

Uppdraget blev något annat. Istället för att introducera, förklara och visa barnen till rätta i deras nya miljö, så måste jag och många med mig kämpa för deras liv. Tillfälliga lagar och restriktioner infördes, hårdare bedömningar och krav ger de unga asylsökande ingen chans att få slå sig till ro. Efter år av spänd väntan kommer negativa besked som ska överklagas. Stress, ångest och sömnsvårigheter präglar deras vardag och jag ser symptom som ingen tonåring ska ha. Utbrändhet, depression och självmordstankar hos alla eftersom ingen vill ha dem. De stöts bort från oss av våra politiker, skickas till kaos, krig och hopplöshet. Jag skäms och skräms av hur vi behandlar dessa unga människor. Vi slänger dem på soptippen utan att bry oss. Det är så det känns, för mig och för dem. Jag passar inte för detta jobb, att prata lugnande i telefon med en som vill dö, att hitta ljusglimtar och försöka förmedla hopp. Jag vill bara gråta. 

Publicerat i God man (kvinna), HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Politik och samhälle | Märkt | 7 kommentarer

Brev till Migrationsverket

Jag var tvungen att skriva ner några frågor till Migrationsverket efter ett möte som slutade med ilska och frustration för alla. Jag har velat tro att vi ger alla rätt att söka asyl och att deras ansökan prövas opartiskt. Men det jag har upplevt är helt annat än en förutsättningslös vilja att lyssna. Istället verkar alla frågor vara standardfrågor och skrivna för att ‘sätta dit’ den sökande och bevisa att hen ljuger. Jag är så besviken på detta land, vår regering och alla som tyst låter det ske. Skriv under här: Skrivelse med krav till regeringen skapad av rörelsen #vistårinteut

Till Migrationsverket
Hej! Jag är god man åt en ensamkommande ungdom, med beteckningsnr. X xxx. Vi var kallade till muntlig komplettering idag på asylprövningsenhet xxxx i xxxx. Det offentliga biträdet hade fått veta i telefon att det skulle handla om min huvudmans konvertering, de behövde ställa fler frågor om den och om hans tro. Jag hade förberett honom på det och han kände sig trygg med att berätta. ”Kompletteringen” kom dock att handla om mycket mer än konverteringen. Utredaren ställde frågor om många andra saker också, och det gick väl bra, men varför fick vi annan information i förväg? (Fråga 1) Det kunde utredaren inte svara på.

När det var ca 5-10 minuter kvar gick utredaren ut från rummet och hämtade papper om medicinsk åldersbedömning, hon berättade om det och frågade sedan hur han/vi ställde sig/oss till det. Jag och det offentliga ombudet bad att få tid att diskutera saken med pojken, men utredaren kunde bara ge oss till i morgon för det. Det är omöjligt att få tag i en tolk så snabbt. Är det verkligen rättssäkert? (Fråga 2). Pojken blev upprörd, kände sig ifrågasatt, och sa att han inte ville göra någon åldersbedömning. Han var mycket upprörd, trodde att han skulle få avslag. Då sa utredaren att mötet var slut. Vi fick inte en chans att prata via tolk för att lugna ner pojken. Han sprang iväg, ensam.

Min fråga (nr 3) är: hur kan en så viktig fråga som åldersbedömning få slängas in i sista minuten på ett tre timmar långt möte? Varför fick vi inte frågan tidigare? (Fråga 4) Vi har väntat på att höra något från Migrationsverket i fyra månader sedan den första intervjun. Inget hände förrän det offentliga biträdet ringde upp och frågade om ärendet för två veckor sedan. Pojken fyller 18 i höst, och en medicinsk åldersbedömning kan inte ge exakt svar. Varför ska den då göras så nära inpå hans 18-årsdag? (Fråga 5). 

Vi försökte berätta att min huvudman har fått sin s.k. Tazkira skickad hit till sig från Afghanistan och vi undrade om Migrationsverket ville se den, eftersom vi inte fått frågan. Utredaren verkade tolka det som att pojken hade ljugit om det tidigare. Han har inte ljugit, men när han fick frågan när han kom till Sverige så hade han inga id-handlingar med sig. Jag, som god man, försökte reda ut missförstånd som uppstod mellan pojken, offentliga biträdet och utredaren. Men jag blev tillsagd att vara tyst. Ska god man verkligen inte få bistå sin huvudman när det behövs? (Fråga 6).

Tacksam för svar på dessa sex frågor!

Publicerat i God man (kvinna), Politik och samhälle | Märkt | 3 kommentarer

Svårt att bara vara. 

”Och så vill du hela tiden så mycket vännen, och då är det lätt att tappa bort sej själv i alla vill, borde och måsten.” 

Så skrev min vän som svar på min fråga om hur det kunde bli så att jag känner av utmattningssymptom igen. Hur kunde jag hamna här igen, med sömnproblem, hjärtklappning och rusande tankar? 

Han har rätt, jag vill mycket. Det finns så mycket att göra, att uppleva i livet, att jag kanske stressar upp mig själv. Jag försöker dock ta bort, sudda i kalendern, men att behöva avstå från trevliga möten och roliga aktiviteter känns hemskt trist. Jag försöker intala mig att jag bara skjuter fram det, jag hinner med det senare. Men mitt känslojag tror inte riktigt på det. Jag har alltid varit en otålig själ. Det jag vill ha, vill jag helst ha nu. Sen kanske det är försent! 

Men jag har lärt mig med åren att ta tillvara på stunden, på lugnet i naturen och jag längtar tills jag slipper tänka på en massa ‘göranden’ och kan bara vara! 

Publicerat i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Känsloliv | 1 kommentar

Dagens utflykt. 

Mitt i allt som händer och sker i mitt liv just nu, ska jag på en jobbintervju idag. Längesen sist, och jag vill knappt tänka på att börja ett nytt jobb med allt vad det innebär. Men det ska bli spännande! Tänk om jag hade en rosa vespa att åka till intervjun på. Jag minns en fröken i min sons skola som körde vespa till jobbet. Hennes långa röda hår fladdrade på ryggen. 

Förresten, jag hoppar av den här utmaningen, #blogg100. Jag klarar inte av pressen att skriva ett inlägg om dagen. Jag skriver när jag får lust i fortsättningen, som jag har gjort mellan de årliga utmaningarna tidigare. 

Följ gärna min blogg på Facebook så missar ni inget! 

Publicerat i Frisk/sjuk, Jobb, Skrivande | Märkt | 2 kommentarer

Tillbaka? #blogg100 Dag 57

Jag försöker genomföra blogg100-utmaningen (100 inlägg på 100 dagar) i år för tredje gången. Jag klarade det 2014 och 2016, men för ett par veckor sedan var jag tvungen att bryta. Eller ta en paus. Vi får se vilket det blir. 

Jag har bara för mycket som pågår just nu, och allt snurrar i huvudet hela tiden, natt och dag. Efter min utmattningsperiod för ett och ett halvt år sedan har jag blivit mycket mer stresskänslig och jag klarar inte att hålla hur många bollar som helst i luften samtidigt. Så jag blev tvungen att släppa något, bloggutmaningen, och gjorde det utan skuldkänslor. Även om jag kunde se det som ett litet misslyckande att behöva bryta, så vet jag att jag var tvungen. Lite lättad kände jag mig också. Men jag saknar skrivandet också. 

Jag går ju fortfarande skrivarkursen på distans och skriver där varje vecka, men den har också varit svår att hålla tempot i. Jag har missat ett par böcker som skulle läsas och kommenteras. Jag kan helt enkelt inte fokusera på det jag läser. Mina tankar vandrar av sig själva. Det är för mycket som händer nu i livet: sälja lägenhet, köpa lägenhet, planera flytt, timjobb, studier, godmanskap, sjukdom och trötthet. 

När ska jag få landa, andas? En stund idag, med den bästa utsikten.

Publicerat i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Skrivande | Märkt | 4 kommentarer

Lättpåverkad. Dag 56. 

Häromdagen fanns ett reportage i UNT om högkänslighet. Där fann jag denna träffande text: 

Publicerat i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Känsloliv | Märkt , | 3 kommentarer

Bredbandsberoende. Dag 55

Idag ligger vårt bredband nere. Sedan klockan tre har det inte funkat, inte tv:n heller. Så jag skriver dagens inlägg med hjälp av 4G. 

Vad beroende vi har blivit! Jag kan inte sköta mina distansstudier, inte göra bankärenden, inte skriva mejl eller surfa runt. Jag hoppas att min surfpott i mobilen inte tar slut. 

Förutom allt som borde ha gjorts på nätet idag, så har jag varit i mitt blivande hem. Jag har mätt upp rummen för att kunna planera vilka möbler jag ska ta med. Det är en så fin lägenhet och jag längtar! Till och med husfasaden har en varm röd färg som jag gillar. 

Publicerat i Jobb, Känsloliv | Märkt | 1 kommentar

Boktips på Världsbokdagen 23 april. Dag 54

Idag ska boken firas. Det är världsbokdagen och samtidigt William Shakespeares födelsedag. Världsbokdagen är en temadag som instiftades av Unesco 1995, ursprunget och idén kommer från Katalonien, Spanien.

Jag är ju en boknörd, vilket jag har skrivit om förut, tex: I detta inlägg. Idag vill jag visa min anteckningssida som jag har i mobilen. Där skriver jag ner boktitlar jag är nyfiken på, efter att ha läst en recension eller fått tips av någon läsarkompis. Sedan gör jag en markering när jag skaffat boken, läst den och sätter dit ett kortfattat betyg med hjälp av emoticons. 

Håll till godo – ni som är boknördar som jag! 

Boktips

-Under krigets himmel, noveller av Niroz Malek

-Min fantastiska väninna✅😍, och Hennes nya namn ✅😍, och Den som stannar, den som går, Elena Ferrante 

-De fördrivna, Negar Naseh ✅👍

-Hjältinnor, Kate Zambreno ✅ 😍😍

-Fiskarmännen, Chigozie Obioma ✅E

-Tidsklyftan, Jeanette Winterson ✅ 👍👍

-Vi romantiska resenärer, Carina Burman ✅😐

-I love Dick, Chris Kraus ✅🙁

-Det nionde brevet, Catrin Ormestad ✅

-Norma, Sofi Oksanen

-Hur jag dog, Niklas Ekdahl ✅👍

-Välkommen till Amerika, Linda Boström Knausgård ✅😍

-Den gröna vägen, Anne Enright ✅

 ⁃ Stormen, Steve Sem-Sandberg 

 ⁃ De polyglotta älskarna, Lina Wolff ✅ 👍

 ⁃ Aftonland, Therese Bohman

 ⁃ Baserad på en sann historia, Delphine de Vigan ✅👍

 ⁃ De dödas verkliga antal, Lotta Olsson 

 ⁃ De oroliga, Linn Ullman 

 ⁃ Blicken, pilen, filen, Dorthe Nors ✅E

 ⁃ Adua, Igiaba Scego

 ⁃ Den skeva platsen, Caterina Pascual Söderbaum

 ⁃ Simma med de drunknade, Lars Mytting ✅

 ⁃ Storm i den pelare som bär, en berättelse, Andreas Lundberg

 ⁃ De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru

 ⁃ Doften av en man, Agneta Pleijel

 ⁃ Swing time, Zadie Smith

 ⁃ Den sista resan, Jenny Diski

 ⁃ Ännu ett liv, Theodor Kallifatides

 ⁃ Romanerna om Patrick Melrose, Edward St Aubyn

 ⁃ Finna sig, Agnes Lidbeck

 ⁃ Ölandssången, Tove Folkesson

 

Publicerat i Böcker och film och annan kultur | Märkt | 1 kommentar

Livets svängrum. Dag 53

Ibland är det svårt att klara att skriva ett inlägg per dag. Det är ju det utmaningen #blogg100 går ut på. Så ikväll, innan klockan slår 12 och denna dag är slut, vill jag dela ett citat med er:

”Vilka val måste du göra för att återigen känna livets oändliga svängrum?” (Tom Malmkvist, författare). 

Kanske något att fundera på!? 

Publicerat i Känsloliv, Skrivande | Märkt | 1 kommentar

Äntligen kontrakt. Dag 52

Två rum o kök i Fålhagen. 

”Fålhagen är en stadsdel i Uppsala som består av flerfamiljshus och villor från första halvan av 1900-talet. Områdets omfattning är oklar och har varierat över tid, beroende av marknadsvärde och administrativ indelning.” (Wikipedia). 

Publicerat i Känsloliv | Märkt | 1 kommentar