Skuldkänslor. Dag 51

Varför känner jag skuld när jag mår bra? För att du inte gör det? Jag har kämpat, stöttat och kämpat igen – jag orkar inte mer. Jag kommer själv att gå under/bli deprimerad om jag inte börjar ta hand om mig själv mer. Det är dags nu, och jag känner lättnad. Samtidigt blir jag skuldmedveten, varför ska jag få må bra när inte du gör det? 

Här är ett utdrag ur Ilse Sands bok: Älska dig själv – en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar. Jag tycker mycket stämmer in på mig, fast nu har jag tänkt länge och väl på mitt beslut. Skuldkänslorna kommer ändå: 

Högkänsliga är ofta långsamma och väl genomtänkta

Särskilt sensitiva har möjlighet att se en sak från många olika vinklar. Det är en av anledningarna till att du behöver mer tid än de flesta andra, till att tänka igenom saker. I gengäld är det du säger eller gör för det mesta ytterst väl genomtänkt och originellt. Många författare, konstnärer och fritänkare är särskilt sensitiva.
”Jag förstår inte hur några människor kan fatta ett beslut från det ena ögonblicket till det andra. När vi har ett möte på min arbetsplats, har jag ofta svårt att känna precis vad jag tycker just då, och vilka beslut jag föredrar. Helst vill jag sova på saken och fundera ett tag för mig själv.” Jens, 55 år. 

Att vara särskilt sensitiv är motsatsen till att vara impulsiv. MEN några särskilt sensitiva upplever att de, när de är överstimulerade och inte riktigt har möjlighet att dra sig tillbaka, kan bli så desperata, att de exploderar i raseri, eller bara gör ett eller annat impulsivt för att komma ut ur en situation, där de känner sig trängda. 

En sådan impuls kan t ex vara att säga upp sig från jobbet, bryta en vänskap, ringa hem och skälla ut sina gamla föräldrar, dricka överdrivna mängder alkohol eller vråläta.
Här kan särskilt sensitiva komma att likna personer med en borderline personlighetsstörning. Skillnaden är, att det inte kommer att gå särskilt lång tid innan den särskilt sensitive ångrar sin impulsiva handling, särskilt om den har varit till besvär för andra. 
Och där människor med en borderline personlighetsstörning ofta har en tendens till vrede, kommer särskilt sensitiva att vara mer disponerade för skuld och skamkänslor.
Som särskilt sensitiv vill du ogärna göra något fel. När du ändå råkar skada en annan människa, eller ett djur, kommer du säkert att sörja över det och kanske anklaga dig själv länge efteråt.

Publicerat i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Känsloliv | Märkt | 3 kommentarer

Till minne. Dag 50

Idag var jag i Stockholm för första gången sedan attacken den 7:e april. Efter mina inbokade besök, hos terapeut och tandläkare, åkte jag till Sergels torg. Jag har tänkt ända sedan det hände att jag ville dit, jag vill se spåren av dådet, för mig är det ett konkret sätt att bearbeta förtvivlan och sorgen. Jag visste att de hade fraktat bort hela blomhavet som låg på trappan ner till plattan, så det fick jag inte se. Men jag tittade på planket som ersatt den krossade rutan och väggen i Åhléns, precis där lastbilen kört rakt in. Det var skrivet många fina ord, på många språk, och där fanns teckningar och blommor. Tusentals post-it-lappar i olika färger med tröstande, hedrande fraser.

Jag gick en promenad längs Drottninggatan hela vägen till Olof Palmes gata och tillbaka, jag tänkte mig in i vilken skräck de måste ha känt de som gick där den fredagen. Att höra och se en stor lastbil komma körande i hög hastighet på gågatan måste ha varit fruktansvärt. Att på detta sätt gå genom händelsen i huvudet, fast jag inte var med om den personligen så har den påverkat mig ändå, liksom alla människor, tror jag, och att gå genom vad jag läst och hört om händelsen på platsen där det hände kändes bra för mig.

Jag behövde göra detta, precis som jag tog med mig min son och vi la en blomma utanför Riksdagshuset när Anna Lind hade blivit mördad.

Publicerat i Känsloliv, Minnesbilder, Politik och samhälle | Märkt | 5 kommentarer

Pelle Svanslös stad. Dag 49

Idag har jag tittat på lägenheter i den anrika stadsdelen Övre Slotts. Jag gillar gamla hus med charm och vackra rum, så jag tänkte att det kunde finnas något för mig där. Och visst var det fina lägenheter, med öppna spisar, stuckatur i taken, och höga fönster. Efter visningarna tog jag en promenad i kvarteren för att känna av miljön. Jag som är ny i Uppsala känner inte till rykten och anseenden om olika stadsdelar, så jag går bara på min egen känsla. Och jag tyckte Övre Slotts var trist. Fina gamla hus, men det var också allt. Knappt några restauranger, affärer eller annan service. Det enda roliga som finns där är den lilla, fria, Fyrisbion. Stadsdelen ligger dessutom uppe på en höjd, så på hemväg skulle jag alltid få kämpa uppför en brant backe.  Jag kom fram till att den ‘fina’ delen av Uppsala inte är något för mig. Jag ska nog leta vidare i Fålhagen. Vad kan det namnet stå för? Vilken historia finns där? Fortsättning  följer. 

Jag kunde alltså ha bott på samma gata som en viss känd katt: 

”I de första böckerna är Pelle familjekatt i en lägenhet på Åsgränd vid Övre Slottsgatan i Uppsala hos barnen Olle och Birgitta, men då han växer upp inleder han ett samboförhållande med katten Maja i en källarglugg på samma gata. De flesta böckerna utspelar sig i Uppsala, och de ortnamn som ingår i många katters namn ligger också i och omkring Uppsala.” (Wikipedia)

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Känsloliv | Märkt | 1 kommentar

Villrådig. Dag 48

Visst är det bra att kunna se saker från olika håll. Att kunna tänka sig in i olika situationer och se att det finns både bra och sämre sidor av samma sak. Att se fördelar och nackdelar med det mesta. På en restaurangmeny finns ju alltid många olika rätter som verkar jättegoda, på olika sätt. Men det gör att det är så svårt att välja! 

Jag har varit på lägenhetsvisningar. Jag går till dem som jag gillat när jag tittat på annonser på nätet, så helt fel känns aldrig ställena. Men jag ser ofta fördelarna först, blir förtjust och tänker att ”här kan jag bo!” i flera olika lägenheter samma eftermiddag. Sedan kommer jag hem och funderar genom vad jag sett, hur rummen var, hur ljuset föll in från fönstren, hur köket var inrett med mera. Då kommer jag på nackdelar med lägenheterna: ”var det inte lite mörkt där?”, eller ”hur ska jag möblera det sovrummet med min spegelbyrå och sängbord?” 

Förhoppningsvis får jag hjälp med besluten, kanske genom att någon blir för dyr. När jag för mer än sex år sedan tittade på lägenheten på Reimersholme, tvekade jag inte en sekund. Den var helt rätt. Jag hoppas att jag kan känna likadant inför mitt nästa hem. 

Publicerat i HSP - om högkänslighet, Känsloliv | Märkt | 1 kommentar

Bra med Uppsala. Dag 47

Jag har snart bott i Uppsala i två år. Och före dess pendlade jag hit för att träffa min särbo. Det tog ett ganska långt tag, men jag har verkligen börjat gilla den här staden. Den känns lagom stor när man är trött på att pendla, här cyklar jag på 5-10 minuter vart jag än ska. Det finns teater, musik, restauranger och annat som jag tycker om. Och människorna är lite vänligare än i Stockholm, jag menar alltså de människor jag inte känner och som man bara stöter på här och där. Det är väl ett typiskt storstadsfenomen att många känns stressigare och tuffare i Stockholm. Men jag har också fått nya riktiga vänner i den här staden, och det känns så roligt! 

En dag i Uppsala Nya Tidning fanns det här uppslaget. Jag tycker det är bra att ta framoch titta på när jag ibland funderar på om jag ska flytta hem till Stockholm igen: 

Publicerat i Känsloliv, Politik och samhälle | Märkt | 5 kommentarer

Min oas. Dag 46 

”Sälj skiten!” hör jag från min ångestfyllde sambo. Han som vill krympa sin värld i tron att det kommer att bli lättare att leva. Det han pratar om är vårt gemensamma fritidshus, det vi skaffade för några år sedan och har njutit av tillsammans några somrar. Det senaste året är det mest jag som har njutit av friden därute, av tystnaden, fågelsången på våren, den spirande grönskan och solen på altanen. Det har varit min fristad från ångest, depression, utmattning. Ett ställe där jag kan återhämta mig och samla kraft. 

Hans ord sårade mig djupt. Jag har svårt att vifta bort ord, låta dem rinna av mig. Istället går de djupt in och betyder mycket. Det är en av nackdelarna med att vara högkänslig, jag är så långt från ‘gås’ eller ‘teflon’ man kan komma. 

Platsen var vårt gemensamma projekt innan vi bodde tillsammans. Vi var där varenda helg och hela sommarsemestern det första året. Jag vill fortsätta kunna vara där, njuta av lugnet och må bra nära naturen. Jag tror att jag behöver det i min rehabilitering från utmattningen och i återhämtningen av kraft efter våra krisartade senaste 18 månader. Jag vill inte sälja, inte förrän det inte finns något annat val. 

Publicerat i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Stakbron | Märkt | 3 kommentarer

Jesus Christ Superstar. Dag 45

När jag var barn fick jag ett album med musikalen Jesus Christ Superstar av min religiösa faster. Hon tyckte kanske att vår familj var för lite gudfruktig, för hon gav ofta oss barn olika böcker och annat för att försöka få oss intresserade av kristendomen. Jag var för liten för att lyssna på rockmusikalen då, jag var kanske åtta år. Men senare, i tonåren, letade jag fram skivorna och lyssnade på dem. Jag läste texthäftet och lärde mig på det sättet en del om Jesus sista dagar. Jag blev inte religiös men jag älskade musiken och historien kunde jag uppskatta ändå. 

Sedan många år visas musikalen på SVT på långfredagarna och jag tröttnar aldrig på den. Förutom alla superbra låtar, den innehåller många hits, så är filmen fantastiskt gjord. Jag gillar hur de blandar in moderniteter, som stridsvagnar till exempel, mitt i denna tvåtusenåriga historia om människan Jesus. 

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Minnesbilder | Märkt | 1 kommentar

Påsk. Dag 44

Idag fyllde Dante 2 månader och han lyfte huvudet. Idag skrev jag och köparen på kontraktet, mitt kära Reimers-hem är sålt. Idag börjar påsken, skärtorsdag 2017. Idag var det nollgradigt ute. 

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Tango! Dag 43

Kultur är en lisa för själen när den är bra. Musik och dans är mina favoriter, men även konst kan lindra plågor. Ikväll var jag på en fantastisk föreställning som hette Real Talk. Tango – dans, musik, historia…  att tango är motsatsen till ensamhet berättades av en osynlig röst medan dansande par rörde sig runt borden där publiken satt. Vi serverades vin och argentinska tapas till det, vilket höjde upplevelsen extra. 

För mig väckte tangomusiken minnen från en period i mitt liv när jag umgicks med en argentinare. Vi lyssnade mycket på tangomusik och gjorde även några försök att lära oss dansa tango. Den var svårare än någon annan dans jag provat på, visade det sig. Men det kanske berodde på vår komplicerade relation som blev tydlig i pardansen. Ikväll fick jag dock lust att försöka igen. 

Läs om föreställningen här i UNT: Recension Real Talk

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Känsloliv, Minnesbilder | Märkt | 1 kommentar

En sorts sorg… Dag 42

Sorg kan handla om så mycket. Vanligt när man pratar om sorg och bearbetning av sorg är att man menar sorgen efter en förlust, när man har förlorat en person, ofta en närstående. Men sorg kan också vara saknad av något man aldrig haft, som känns som ett hålrum inom en. Eller sorg kan vara över en period som tar slut. 

Jag sörjer en plats, en faktisk, konkret lägenhet. Jag tittar på bilder och minns köksbänken i trä, hur den kändes både mjuk och hård under mina fingrar. Jag minns hur jag gick till fönstret på natten när jag inte kunde sova och tittade ut över staden. Jag såg hur det lyste i vissa fönster och undrade om människorna där var sömnlösa som jag. Jag minns hur jag kunde se molnen dra ihop sig till oväder, och hur dimman la sig över ön. Jag tittade ner på marken bakom huset där råddjursfamiljen ibland låg och vilade. Jag visste att de inte kunde ses av människorna vid busshållplatsen. Bara jag såg. Det var ett speciellt ställe, där jag hade ett annat perspektiv på världen. Jag var lycklig där, tror jag. Mådde bra iallafall. Snart är det inte mitt längre och jag sörjer. 

 

Publicerat i Känsloliv, Minnesbilder | Märkt | Lämna en kommentar