Min oas. Dag 46 

”Sälj skiten!” hör jag från min ångestfyllde sambo. Han som vill krympa sin värld i tron att det kommer att bli lättare att leva. Det han pratar om är vårt gemensamma fritidshus, det vi skaffade för några år sedan och har njutit av tillsammans några somrar. Det senaste året är det mest jag som har njutit av friden därute, av tystnaden, fågelsången på våren, den spirande grönskan och solen på altanen. Det har varit min fristad från ångest, depression, utmattning. Ett ställe där jag kan återhämta mig och samla kraft. 

Hans ord sårade mig djupt. Jag har svårt att vifta bort ord, låta dem rinna av mig. Istället går de djupt in och betyder mycket. Det är en av nackdelarna med att vara högkänslig, jag är så långt från ‘gås’ eller ‘teflon’ man kan komma. 

Platsen var vårt gemensamma projekt innan vi bodde tillsammans. Vi var där varenda helg och hela sommarsemestern det första året. Jag vill fortsätta kunna vara där, njuta av lugnet och må bra nära naturen. Jag tror att jag behöver det i min rehabilitering från utmattningen och i återhämtningen av kraft efter våra krisartade senaste 18 månader. Jag vill inte sälja, inte förrän det inte finns något annat val. 

Publicerat i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Stakbron | Märkt | 3 kommentarer

Jesus Christ Superstar. Dag 45

När jag var barn fick jag ett album med musikalen Jesus Christ Superstar av min religiösa faster. Hon tyckte kanske att vår familj var för lite gudfruktig, för hon gav ofta oss barn olika böcker och annat för att försöka få oss intresserade av kristendomen. Jag var för liten för att lyssna på rockmusikalen då, jag var kanske åtta år. Men senare, i tonåren, letade jag fram skivorna och lyssnade på dem. Jag läste texthäftet och lärde mig på det sättet en del om Jesus sista dagar. Jag blev inte religiös men jag älskade musiken och historien kunde jag uppskatta ändå. 

Sedan många år visas musikalen på SVT på långfredagarna och jag tröttnar aldrig på den. Förutom alla superbra låtar, den innehåller många hits, så är filmen fantastiskt gjord. Jag gillar hur de blandar in moderniteter, som stridsvagnar till exempel, mitt i denna tvåtusenåriga historia om människan Jesus. 

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Minnesbilder | Märkt | 1 kommentar

Påsk. Dag 44

Idag fyllde Dante 2 månader och han lyfte huvudet. Idag skrev jag och köparen på kontraktet, mitt kära Reimers-hem är sålt. Idag börjar påsken, skärtorsdag 2017. Idag var det nollgradigt ute. 

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Tango! Dag 43

Kultur är en lisa för själen när den är bra. Musik och dans är mina favoriter, men även konst kan lindra plågor. Ikväll var jag på en fantastisk föreställning som hette Real Talk. Tango – dans, musik, historia…  att tango är motsatsen till ensamhet berättades av en osynlig röst medan dansande par rörde sig runt borden där publiken satt. Vi serverades vin och argentinska tapas till det, vilket höjde upplevelsen extra. 

För mig väckte tangomusiken minnen från en period i mitt liv när jag umgicks med en argentinare. Vi lyssnade mycket på tangomusik och gjorde även några försök att lära oss dansa tango. Den var svårare än någon annan dans jag provat på, visade det sig. Men det kanske berodde på vår komplicerade relation som blev tydlig i pardansen. Ikväll fick jag dock lust att försöka igen. 

Läs om föreställningen här i UNT: Recension Real Talk

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Känsloliv, Minnesbilder | Märkt | 1 kommentar

En sorts sorg… Dag 42

Sorg kan handla om så mycket. Vanligt när man pratar om sorg och bearbetning av sorg är att man menar sorgen efter en förlust, när man har förlorat en person, ofta en närstående. Men sorg kan också vara saknad av något man aldrig haft, som känns som ett hålrum inom en. Eller sorg kan vara över en period som tar slut. 

Jag sörjer en plats, en faktisk, konkret lägenhet. Jag tittar på bilder och minns köksbänken i trä, hur den kändes både mjuk och hård under mina fingrar. Jag minns hur jag gick till fönstret på natten när jag inte kunde sova och tittade ut över staden. Jag såg hur det lyste i vissa fönster och undrade om människorna där var sömnlösa som jag. Jag minns hur jag kunde se molnen dra ihop sig till oväder, och hur dimman la sig över ön. Jag tittade ner på marken bakom huset där råddjursfamiljen ibland låg och vilade. Jag visste att de inte kunde ses av människorna vid busshållplatsen. Bara jag såg. Det var ett speciellt ställe, där jag hade ett annat perspektiv på världen. Jag var lycklig där, tror jag. Mådde bra iallafall. Snart är det inte mitt längre och jag sörjer. 

 

Publicerat i Känsloliv, Minnesbilder | Märkt | Lämna en kommentar

Att våga! Dag 41 /#blogg100

 

Igår skrev jag kort om att våga göra det man inte gillar, det som skrämmer, för att utvecklas. Det var inspirerat av Marina Abramovic och det hon sa i en intervju på tv när hon var i Stockholm. Lustigt nog har vi precis fått en skrivuppgift i min kurs som handlar om att våga. Vi ska skriva om något vi velat men kanske inte vågat närma oss förut. Eller skriva på ett sätt som vi inte vågat prova på tidigare. Allt för att undersöka nya sätt, nya teman, för att utvecklas som skribenter.

Vad är det som händer när jag väljer att skriva om något läskigt, något tabu? Det behöver inte vara allmänt tabu, men för mig själv har det känts svårt att sätta ord på. Jag tycker det lossar saker i hjärnan. Det känns som rep som har hållit fast vissa delar bara löses upp. Det är som en sorts terapi, våga sätta ord på förbjudna känslor.

Förra terminen hade vi en liknande uppgift, då skrev jag det här:

Att våga – minnas. 

Jann sitter inne hos skolkuratorn på mellanstadieskolan. “Vill du berätta något?”

Det var Janns mamma som ordnat att hon kom dit, eftersom Jann ofta hade ont i magen och inte ville gå till skolan. Jann känner tårarna tränga på bakom ögonlocken. Hon smeker med händerna mot sitsen bredvid låren, tyget mot fingrarna är i mjuk manchester. Hon har inget att säga. Har inga ord för tårarna. Blir ledsen, behöver något, vill tala, men vet inte hur. På musiklektionen sjunger klassen Jag vill ha en egen måne. En sådan vill Jann ha, hon längtar bort, till en egen plats där hon kan vara för sig själv.

Tjugo år senare. “Nu har du precis berättat vad som hände. Men hur kändes det?” Det känns ensamt, Jann känner sig ofta ensam i världen, mitt i en stor tystnad. Terapeuten sitter lugnt i fåtöljen mitt emot Jann och ser på henne med neutral blick. Väntar. Janns blick vandrar ut genom fönstret till snöklädda träd.

Elva år 
Två kompisar vid badsjön

En man stiger ner i vattnet, står naken utan badbyxor med tvål i handen, börjar tvåla in sig och sitt kön pratar vänligt med dem under tiden, “Kan ni inte hjälpa mig lite med att tvåla in mig?” de skakar på huvudet, vad ska de säga, göra? han är ju vänlig, de vill inte vara otrevliga

De pratar aldrig med någon om det, inte ens med varann.

Arton år på resa med kompisar

Fest, dans, Cuba Libre, han hjälper henne hem till hotellrummet

hon kräks i det senapsgula handfatet,

sen ligger han med henne, hon säger ingenting. Inte då, inte sen.

I Paris

Flykt direkt efter studenten, ensam cigarett och café au lait på Trocadero

medelålders man talar vänligt, är uppmärksam, förstående, i hans bil, hon säger nej, “du kan bara titta när jag masturberar”, nej,

hon stiger ur, hittar en metrostation, Berättar inte för någon.

Banda Azul, vin från Rioja,

Hon smakar lögnen första gången med Mannen, i kärlek,

första gången hon känt sig riktigt älskad,

Mannen älskar bara sig själv, han älskar kärleken i hennes händer när hon tar på honom, han älskar känslan av underkastelse i hennes läppar när han kysser dem, han är förälskad i bilden av sig själv speglad i hennes ögon,

När hon en gång tittar bort försvinner han i tystnaden, silencio

Pre-mobil tid,

faxmaskin med blanka papper på rulle,

Hon vill, kan inte prata, måste kommunicera ändå, vill få fram orden, skickar fax efter fax, vill inte släppa, rädd att förlora, rädd att bli ensam, han får inte försvinna

Hon hittar hans resväska under sängen,

packad och redo att gå,

Han tiger, han packade sina saker och trodde att hon skulle låta honom gå utan ett ljud, utan

All denna tystnad, vad gör man med den? Jag kan sitta på min måne, och göra ingenting / där stannar jag tills allting ordnat sig. De enda ord som uttalades minns Jann så starkt: ofta kritiska, dömande ord. Jann kunde inte svara på dem då. Nu erövrar hon sakta språket, orden, för hur det kändes. Nu vet hon vad hon skulle säga till skolkuratorn.

Publicerat i Känsloliv, Minnesbilder, Skrivande | Märkt | 2 kommentarer

Gör något du inte gillar! Dag 40

När man ska göra något man inte har lust med egentligen, något som känns nytt och läskigt, kan man tänka på dessa ord av Marina Abramovic: UR-klipp. För hur ofta är vi inte trötta på vårt liv, på vardagen som aldrig förändras? Men hur skulle något kunna ändras om vi inte gör något nytt, något annorlunda från tidigare? Om vi vill utvecklas, förändra oss och vår situation, måste vi våga! Det innebär en risk, vi kan misslyckas, men då kommer vi att ha lärt oss något iallafall. 

Jag tycker nog att jag har vågat mycket i mitt liv, jag har kastat mig ut i nya jobb, in i nya relationer, ut i arbetslöshet också, utan att veta vad som ska hända. Jag gillar spänningen med att inte veta, jag njuter av att lära nytt. Men det är annorlunda nu, är det för att jag är äldre? Det känns som jag har hamnat på samma ‘plats’ (inte geografisk) i livet som för sådär en femton år sedan. 

Jag måste nog hitta på något nytt nu för att inte upprepa mig igen… 

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Känsloliv | Märkt | 1 kommentar

Böcker som moralisk kompass. Dag 39

I dagens DN skriver Nina Björk om sin barndoms böcker: Artikel i kulturdelen. För henne var läsningen om Kulla-Gulla viktig för att hon skulle få en ”politisk moral”. För mig var det bland annat Katitzi-böckerna av Katarina Taikon som gjorde att jag kände solidaritet med utsatta människor. Nina Björk nämner även dem i artikeln:

”Jag är tacksam för att Martha Sandwall-Bergström skrev sin ”Kulla-Gulla”-svit, precis som jag är tacksam för att Katarina Taikon skrev sin svit om Katitzi. Som förälder är det svårt att förstå hur man ska få barnahjärtan att klappa för de utsatta när de själva inte är utsatta. Sandwall-Bergström och Taikon är de två författare som har hjälpt mig mest i min barnuppfostran.”    

Böcker har alltid varit viktigt för att stärka barns (och allas) känsla för andra människors utsatthet och för att stärka empatin. Jag levde väldigt mycket i böckernas värld när jag var liten, hjältinnorna i böckerna var mina vänner. Såhär skrev jag häromåret: 

Jag läste alla böcker om den romska flickan Katitzi när jag var barn, fast då kallade man henne zigenare. Så fort det gavs ut en ny var jag på biblioteket och lånade den, tills jag började få dem i present så jag kunde läsa dem om och om igen. Katitzi var min vän, min hjälte. Jag älskade henne och hennes familj: vackra, snälla, storasyster Rosa, bullrige pappa Taikon, och Lena och Paul, Katitzis syskon. En av böckerna handlar om hur Katitzi får berättat för sig om kriget och hur romerna behandlades i koncentrationslägren.

Här kan ni läsa fler texter jag har skrivit på samma tema, idag när det är Romernas nationaldag

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Minnesbilder, Politik och samhälle | Märkt | 2 kommentarer

Dödligt dåd i Stockholm. Dag 38 /blogg100

Efter sex timmar framför tv:n med nyheter om attacken i Stockholms innerstad, känner jag mig trött och sorgsen. Ledsen för de drabbade och deras familjer. Samtidigt lite lättad att det inte blev värre följder, fler döda. Jag vet ju hur mycket folk det brukar vara på Drottninggatan och vid Åhléns, särskilt en fredageftermiddag. Lastbilen kunde ha mejat ner många fler, som i Nice i somras eller i Berlin i julas. På grund av de attackerna och flera andra i Europa så blev jag inte förvånad, om ändå förskräckt. På något sätt förstod jag att det kunde hända här också. 

Publicerat i Politik och samhälle | Märkt | Lämna en kommentar

Kör-övning. Dag 37

Nä, jag har redan körkort, behöver inte öva att köra bil. Kör-övning med hårt k-ljud har jag varit på ikväll. Jag skrev om denna kör i ett inlägg för någon vecka sedan: Friskvård?  

Vi ska tänka på någon som betyder mycket för oss när vi sjunger den här sången… You’re the inspiration. Vet inte vem jag ska välja. 

Publicerat i Böcker och film och annan kultur, Känsloliv | Märkt | Lämna en kommentar