Håller på med del 4 i Neapelserien, Det förlorade barnet, av Elena Ferrante. Jag kan inte hjälpa att tycka att den blir tråkigare för varje del. Jag älskade ettan och tvåan var också bra, trean hoppades jag var en tillfällig svacka, men nu vet jag inte. Det känns som en massa ‘berättande’, inte mycket gestaltande längre. Läser mest vidare för att veta hur det går. Jag skrev om första delen här: Min fantastiska väninna
Beror det på mig? Serien är ju så populär och omtyckt. Jag läste bara en och en halv bok av Knausgårds långa serie, Min kamp, innan jag tröttnade. Jag gillar kanske omväxling för mycket, helt enkelt.
Vad tyckte du?
Håller med dig fullständigt! Har köpt alla fyra delarna, men inte orkat igenom ettan ännu. Det är nog det mest överreklamerade skräpet någonsin! Jag tänker dock göra ett nytt försök i höst, när mörkret och kylan slagit till. Jag undrar fortfarande vem Ferrante är pseudonym för.
GillaGillad av 1 person
”Skräp” sa jag inte 😀. Ettan var ju bäst.
GillaGilla