Neapelsviten

Håller på med del 4 i Neapelserien, Det förlorade barnet, av Elena Ferrante. Jag kan inte hjälpa att tycka att den blir tråkigare för varje del. Jag älskade ettan och tvåan var också bra, trean hoppades jag var en tillfällig svacka, men nu vet jag inte. Det känns som en massa ‘berättande’, inte mycket gestaltande längre. Läser mest vidare för att veta hur det går. Jag skrev om första delen här: Min fantastiska väninna

Beror det på mig? Serien är ju så populär och omtyckt. Jag läste bara en och en halv bok av Knausgårds långa serie, Min kamp, innan jag tröttnade. Jag gillar kanske omväxling för mycket, helt enkelt. 

Vad tyckte du?

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och film och annan kultur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Neapelsviten

  1. Christina skriver:

    Håller med dig fullständigt! Har köpt alla fyra delarna, men inte orkat igenom ettan ännu. Det är nog det mest överreklamerade skräpet någonsin! Jag tänker dock göra ett nytt försök i höst, när mörkret och kylan slagit till. Jag undrar fortfarande vem Ferrante är pseudonym för.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s