Min fantastiska väninna

Jag har precis läst ut den första delen av Elena Ferrantes Neapel-trilogi. Jag var först nyfiken när jag läste om boken för något år sedan, skrev upp den på min ‘att läsa’-lista, ställde mig i kö till den på biblioteket, men gav upp när jag var på plats  400 någonting. Under hösten har jag haft annat att tänka på (dvs. att läsa) men så lånade jag hem den av en kompis före jul. Och nu är jag så glad att jag gav mig i kast med den! Vilken fantastisk skildring av Neapel på 1950-talet! Vilka underbara personer! Jag älskar historien och nu vill jag hem och få tag på del två. 

Berättaren, Elena Greco, är en av de två flickorna böckerna handlar om. Hon beskriver sin och väninnan Lilas uppväxt i en fattig del av Neapel. Elena är en tänkare, hon funderar och ältar fram och tillbaka om allt möjligt. Hon behöver diskutera och bolla tankar med andra, men mest med sin bästa vän Lila. Elena känner mycket och starkt, och blir ofta överväldigad av alla känslor (något som jag känner igen mig i), som när hon tagits med till havet av sin far för första gången: 

Min far höll hårt i min hand som om han var rädd att jag skulle slinka iväg. Och jag hade faktiskt lust att släppa honom och röra mig, springa över gatan och låta havets skimrande fjäll träffa mig. I den fantastiska stunden som var så full av ljus och höga ljud låtsades jag att jag var ensam i allt det nya i staden, själv alldeles ny med livet framför mig och utsatt för världens rörelser och raseri men säker på att jag skulle vinna – jag, jag och Lila, vi två med vår förmåga att tillsammans, bara tillsammans, ta in alla färger, ljud, ting och människor, berätta om dem för varandra och ge dem kraft. 

Lila är skarpt begåvad och en god diskussionspartner till Elena. Lila har läshuvud och suger i sig kunskap från alla böcker hon lånar av skolläraren. Elena är också duktig i skolan och fortsätter att studera på realskolan och läroverket, vilket är ovanligt i arbetarkvarteren där de bor. De skiljs åt, går olika vägar, men hittar varandra om och om igen. Det är en så otroligt fin skildring av deras värld, berättelsen är helt ur Elenas perspektiv och läsaren får aldrig veta något som inte hon vet, så mycket information om samhället och omvärlden förstår man mellan raderna, som maktkampen mellan olika familjer/gäng i det fattiga området. Man får följa Elenas mognande och hennes ökande förståelse för omvärlden. Jag tycker det är så skickligt berättat och jag måste läsa fortsättningen! 

Advertisements
Det här inlägget postades i Böcker och film och annan kultur. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Min fantastiska väninna

  1. gunnardeckare skriver:

    Jag har den första boken nedladdad som e-bok. Tänkte faktiskt börja läsa den idag.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s