Svängningar i självförtroende. Dag 58.

Igår fick jag en kommentar till mitt inlägg behov av ensamhet. Lanclin tipsade mig om en bloggare som är HSP, precis som jag, nämligen Underbara Clara. Jag visste inte vem denna Clara var så jag googlade såklart. Hon bloggar i Amelia, som jag aldrig läser, och hon gör en massa annat också. Jag läste hennes senaste inlägg och jag kände igen mig direkt. Texten kunde ha varit skriven av mig, så mycket stämde precis.

Hon skrev om hur självförtroendet åker berg- och dalbana när man börjar ett nytt jobb eller startar någon ny verksamhet. I början när allt är nytt och spännande sätter man snabbt in sig i allt det nya, och man tror att man är superwoman – ”wow, det här fixar jag lätt”! När tiden går upptäcker man att området blir större och djupare, det finns så mycket mer att lära. Då sjunker självförtroendet och man undrar vad man har där att göra egentligen, ”jag kan ju ingenting jämfört med kollegorna”. Om tålamodet finns så stannar man kvar och kämpar på, kunskapen och erfarenheten ökar och självförtroendet höjs till normal nivå igen. Detta är tydligen en helt naturlig utvecklingskurva, särskilt i kreativa yrken.

Jag känner så väl igen dessa svängningar, jag kan se tillbaka på mitt yrkesliv och se hur jag ibland dragit vidare när mitt professionella självförtroendet varit i botten, efter den första upphetsande perioden på en ny plats. Ett arbete stannade jag kvar på, och efter en första lärotid kunde jag mitt jobb bra. Men jag kunde det så bra att jag närapå brände ut mig eftersom jag kände och tog på mig stort ansvar utan att någon bad mig eller visade tacksamhet för det. Jag slutade innan jag blev helt utmattad. Ett annat arbete där jag trivdes bra var jag tvungen att sluta på (projektanställningen upphörde) innan jag hann dyka ner i dåligt självförtroende, så den svackan kom en tid efteråt när jag inte lyckades få något likvärdigt jobb.

Det var bra att läsa om dessa svängningar, att de är helt naturliga. Det är bra att veta vad som händer med en, att förstå, för då blir man inte offer för känslorna på samma sätt som när man är omedveten. Det är detta mitt liv som HSP går ut på: att förstå mitt inre, bejaka mina känslor för annars blir jag slav under dem.

Läs gärna Underbara Claras blogg,

Bilden/skylten fick jag av underbara Skaparladan när jag hade gått kurs i Vedic Art där.