Behov av ensamhet. Dag 57. 

Sedan jag förstod mer om mig själv, som att jag har en högkänslig personlighet, HSP, har jag lärt mig att mitt behov av att vara ensam inte är ett asocialt drag, utan ett sätt för mig att återhämta mig, landa i mina känslor och sortera alla intryck. Det är lite som med datorn, man behöver defragmentera hårddisken då och då, så att allt hamnar på rätt plats och överflödiga saker tas bort. Förut, innan jag lärt känna detta drag hos mig, kunde jag starta gräl och konflikter i en relation för att få en chans att vara ensam, allt undermedvetet såklart. Som jag har berättat förr så ville jag inte ha det så och gick många år i terapi för att förstå mig själv, med målsättningen att kunna leva med någon, se tidigare inlägg: Om mål med terapin

Jag lyckades till stor del förstå vad som händer med och inom mig, och då kunde jag vara tydligare tillsammans med människor jag mötte. Så när jag träffade A. kunde jag vara mig själv och han accepterade mig som jag var. Efter några år som särbo ville vi flytta ihop, vi hade skaffat gemensamt sommarställe redan så vi visste att det kunde fungera. Men inte visste vi då att jag skulle bli tvungen att säga upp mig från jobbet på grund av den stressiga situationen där, eller att A skulle bli sjukskriven en lång tid strax efter att vi landat i vår gemensamma lägenhet. Så nu är jag väldigt sällan ensam. Jag har uppdrag (som god man) och lite annat som gör att jag ger mig ut om dagarna, men ensam hemma får jag nästan aldrig vara. Som tur är har jag en förstående sambo, han lämnar mig mycket i fred. Men det finns ändå ett starkt behov av att vara helt ensam, helst flera timmar i sträck. När jag inte lyckas vara det blir jag lättirriterad, ledsen och det känns som jag ska spricka. Det är som att jag behöver ensamtid för att släppa ut en massa känslor som jag stänger inne annars. 

Det är så roligt att HSP som personlighetsdrag blir mer och mer känt. När jag läste om det första gången, för kanske fyra-fem år sedan, hade ingen jag känner hört talas om det. Det gick lång tid utan att jag kunde prata med någon om det, någon som kunde känna igen sig och förstå. I och med mitt bloggande har jag upptäckt flera andra bloggar som skriver om hur det är att vara HSP, det är så skönt att inte vara ensam om det. Det har börjat forskas om HSP också, även i Sverige, läs gärna här: Om HSP och här: HSP i arbetslivet

Min ensamma skugga på promenad.   

Annonser
Det här inlägget postades i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Behov av ensamhet. Dag 57. 

  1. Trollet skriver:

    Det är kanske tur att man inte vet vändningarna livet tar innan dom händer.
    Jag har ett otroligt stort behov av att vara ensam ibland.
    Har sambon ingen han kan hälsa på en helg då och då…

    Liked by 1 person

  2. Trollet skriver:

    Det är kanske tur att man inte vet vändningarna livet tar innan dom händer.
    Jag har ett otroligt stort behov av att vara ensam ibland.
    Har sambon ingen han kan hälsa på en helg då och då…
    Fin bild!

    Liked by 1 person

  3. miatankar skriver:

    Ensamhet ibland tror jag de flesta behöver, men andra behöver det mer. När livet rullade på som fortast, småbarnsåren och yrkesarbete, villa och sambo blev det nog inte speciellt mycket ensamhet. Minns inte riktigt om jag längtade efter ensamhet, men har alltid trivts i ensamhet. Numer så känns det som att mycket ensamtid är viktigt för mig, men däremellan vill jag ha folk runt mig ibland. 😉

    Liked by 1 person

  4. theresemabon skriver:

    Tack för att du sätter ord på detta. Jag känner också att jag behöver ensamhet. Som för mig är stillhet. Det kan likaväl vara bredvid någon annan ibland. Men utan ett krav på bekräftelse, nickanden, hummanden. Bara ordlös kommunikation. Som att vara i naturen. I stillhet. Med mig. Med andra energier. Med andra vibrationer. Med andra frekvenser. På lägre hastighet. I stillhet.

    Tack!

    Liked by 1 person

    • monasaw skriver:

      Tack! Ja, stillhet är nödvändigt. Nyss tog jag en promenad i Stadsparken här i Uppsala bara för att titta på vilka blommor som kommit upp, lyssna på fåglarna, och jag kände att jag saknar det när jag inte varit ute på länge, pga dåligt väder mm.

      Liked by 1 person

  5. lanclin skriver:

    Den mest kända bloggaren jag känner till med HSP är Underbara Clara så du är i gott sällskap 🙂

    Liked by 1 person

  6. Camilla skriver:

    Behov av egentid ja. Mina enda säkra ensamma stunder är till och från jobbet, i bilen. Annars ör jag nöstan aldrig ensam. Och det är som du skriver, det känns som om man ska sprängas ibland. Det duger inte att få vara ifred heller, det är eget utrymme, stor bubbla, som krävs. Att vara tyst med någon, som också är tevligt, är inte alls samma sak som att få vara helt själv. Och i timmar. Det är besvärligt ibland nör vardag och familj vill ha uppmärksamhet. Mitt behov är att få tänka långa sammanhängande tankar. Vila. Det är en firm av uppmärksamhet eller spänning som släpper när jag är ensam, en som istället för att hålla koll utåt kan vända sig inpt och fokusera.

    Men HSP skulle jag inte kalla det. Jag har varit medveten om behovet hela livet, men att få andra att förstå, eller ännu värre, acceptera, har inte varit lika lätt. En kvinna som vill ha egentid, viljen egoist liksom!

    Liked by 1 person

    • monasaw skriver:

      Bra beskrivning, bubblan känner jag ofta att jag behöver ha runt mig också. Och uppmärksamheten utåt som jag bara släpper när jag är helt ensam… Varför tror du inte att du är HSP/högkänslig? Just för att du känt det hela livet, och HSP är ett personlighetsdrag, och ingen förstår dig, så låter det väldigt mycket spm HSP, tycker jag.

      Gilla

  7. Ping: Dag 58.  | En stund på jorden

  8. Carina skriver:

    Bra text. Du beskriver din tillvaro och din HSP på ett mycket fint sätt. Min egen HSP har blivit starkare med åren. Nuförtiden är familjen van vid att jag kan fråga dem ” nu känns det inte bra – här något hänt, min radar ger utslag”. Vet precis varför jag är så här oxå – barndomen. Kram ❤

    Liked by 1 person

  9. monasaw skriver:

    Tack Carina! Visst är det bra att bli medveten om ens inre?!

    Gilla

  10. angaho skriver:

    Det här inlägget tyckte jag mycket om. Jag känner igen mig i beskrivningen av HSP, samtidigt som jag värjer mig mot att bli kategoriserad som något särskilt.
    Benämningar och begrepp kommer och går, den som blir begriplig eller benämnd består, i all sin levande föränderlighet. Ungefär.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s