Utan åtgärd…högkänslighet igen

Jag minns hur jag, när jag var yngre, kunde ligga vaken i timmar efter en fest eller middag och gå genom allt jag hört, vad folk sagt och gjort. Jag repeterade hela samtal i huvudet och såg hela scener framför mig igen och igen. Jag tänkte inte särskilt på det då, det var inte något problem för mig, det kändes bara skönt att sortera alla intrycken i huvudet.

Nu, många år senare, förstår jag att det var en inre bearbetning jag ägnade mig åt. Något som jag, som HSP (highly sensitive person), måste göra. Ett problem blir det först när jag inte har tid, inte hinner stanna upp och återhämta mig förrän nästa sak kräver min uppmärksamhet. Högkänsliga personer blir lätt överstimulerade och behöver då egentid och utrymme för att bearbeta och sortera bland alla olika sinnesintryck. Detta kan vara svårt i stressiga miljöer, på arbetsplatser med högt tempo eller hemma om det finns många som kräver ens uppmärksamhet.

Att vara högkänslig innebär också att vi lätt känner av stämningar och andra människors känslolägen. Det är bra i många fall, empati är bra att ha, men det kan också bli jobbigt om man inte har ett skyddande skal. Ibland blir man så starkt påverkad av andras nedtryckta känslor att det pumpar ut en helt. Efter min utmattningsperiod (med sjukskrivning) märkte jag att mitt ”skyddande skal” var borta, jag blir nu ännu lättare påverkad av andra, vilket är energikrävande och jag behöver mycket tid för återhämtning.

För cirka fem år sen, när jag förstod att jag var högkänslig efter att ha läst om detta personlighetsdrag i olika artiklar, skaffade jag böcker i ämnet. Särskilt en hjälpte mig fantastiskt mycket med att förstå mig själv: Drunkna inte i dina känslor. En överlevnadsbok för sensitivt begåvade, av M. Hägglund och D. Dahlin. Jag vet att många har läst och fått stöd av deras bok, och det finns nu (minst) en uppföljare. Även böcker av psykologiforskaren Elaine Aaron (som myntat begreppet HSP) har hjälpt mig.

Nu när jag har känt mig överväldigad och att jag inte har tid med alla känslor som far genom huvudet och kroppen, tog jag fram Drunkna inte…-boken igen.  Och jag lägger märke till nya saker, jag hittar formuleringar som hjälper mig nu, inte samma som första gången jag läste den. Det är underbart med såna böcker, som kan läsas om och om igen och fortfarande ge nya insikter. Som till exempel att jag ”inte behöver göra något det”: