Vem kunde tro att katter var så komplicerade varelser? Mat, kel, lek – ska inte det räcka?
Efter två veckor hos mig är Vilda varannan dag väldigt kelig och närhetstörstande, och varannan dag hyperaktiv, speedad, med stirrande ögon och omöjlig att lugna ner. Hon klättrar på väggar (tavlor), hänger i gardiner och river min hud när hon kastar sig på mig för att klättra upp på axlarna. Och, ja, hon har klätter-/klösträd och många olika leksaker.
I morse väckte hon mig klockan fem, som vanligt. Jag försökte ignorera henne för att få sova vidare, det har fungerat förut, men hon fortsatte leka med mina fötter genom täcket. Jag gick upp och gav henne mat, tänkte att hon blir lugn sedan. Hon fortsatte med sina vilda lekar, vägrade låta mig smeka henne lugn, så till slut stängde jag ut henne från sovrummet och fick en stunds vila.
Nu äntligen har hon somnat i mitt knä vid frukostbordet. Klockan är sju och jag ska åka till jobbet om en dryg timme. Ikväll somnar jag i soffan före tio. Min dygnsrytm är helt förändrad, kanske den rättar till sig när vi ändrar till sommartid nästa helg?!
Detta inlägg publicerades i
Frisk/sjuk,
Känsloliv,
Uncategorized. Bokmärk
permalänken.
Åh de är söta men det kan ta ett tag innan de låter en få sova i lugn och ro 😉 Skönt att få somna i soffan på fredagskvällen ibland 😃
GillaGillad av 1 person
En katt är liksom inte en hund, harjag förstått. Mer egen, mer själv. Men vildheten kanske går över så småningom? Eller det kanske du inte vill?
GillaGillad av 1 person
Jo, jag hoppas att hon lugnar ner sig med mognad och ålder.
GillaGillad av 1 person
Katter är egna personligheter på gott och ont. Hoppas att hon lugnar ner sig efterhand.
GillaGillad av 1 person
Å vilken sötnos!
GillaGillad av 1 person
Hon är för söt i alla fall! Kommer faktiskt ihåg en av våra katter, han klättrade i gardinerna och lurpassade på ”gubbens” näsa. Det var tider det. Inte många lugna stunder. Men som allt annat, det ger sig så småningom. Ge inte upp!
GillaGillad av 1 person