Jular genom åren

En jul till är över. I år har jag tillbringat den i södra Spanien, alldeles ensam. Jag har tankat D-vitamin sex-sju timmar per dag och sovit sju till nio timmar per natt. Jag har läst och skrivit lite, men mindre än jag trodde att jag skulle göra. Jag var trött efter terminens arbete och har behövt vilan i att bara vara, utan några måsten.

Innan jag åkte hit sa jag till mig själv, och till några i min närhet, att jag skulle vila från sociala medier eftersom det inte skulle finnas WiFi i lägenheten som jag skulle hyra. Men min son och en vän upplyste mig om att numera ingår surf inom EU i mobil-abonnemangen. Så jag har inte vilat helt från internet-surfande. Men jag har vilat från tv-tittande och deprimerande nyheter från hela världen, och det har varit skönt.

Jag har tidigare år skrivit en del inlägg om hur jag har upplevt julfirande, bla i min egen ”Julblogg 2014”, tex här: Om julångest. I Facebook dök nu minnen upp från julaftnar de senaste åren, och jag kan se ett utvecklingsmönster som lett fram till denna ensamma jul i Spanien.

2009: jag minns att hela den hösten bestod mycket av egenterapi, så även på julafton. 2010: jag började protestera mot att göra saker jag inte alls ville göra egentligen…

Året efter åkte jag från allt julfirande tillsammans med A. Vi var nykära och njöt båda två av att slippa mörkret, kylan och traditionerna. 2012 minns jag som ett år när jag verkligen valde mitt eget sätt att fira julafton, utan att resa bort: jag var ensam med min vuxna son och vi åt oxfilé och såg på film. 2013 drog vi till Teneriffa igen, jag och A.

2014 hade vi skaffat vårt eget fritidshus och valde att fira en annorlunda (för oss) jul, på landet. Vi pyntade, skaffade gran och lagade julmat. Våra barn kom ut på annandagen och det blev en bra jul. 2015 åkte vi för tredje gången till Teneriffa över jul och nyår. Ljuset och solen ger mig en vitaminkick som höjer min energireserv så att jag lättare orkar med den långa vintern hemma. Att göra det jag helst av allt vill när det är jul, istället för att göra det som (jag tror) förväntas av mig, det är så befriande. Och att kunna vara ensam med mig själv, utan att känna mig ensam, det har jag börjat kunna göra de sista åren. Den processen som ledde fram till det började på allvar den där hösten 2009…

Annonser
Det här inlägget postades i Känsloliv, Minnesbilder, Resor, Skrivande. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jular genom åren

  1. malinl skriver:

    härligt att veta (och leva) som en vill!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s