Någons fel, eller?

Är du en ‘blamer’?

I Facebook-flödet fick jag syn på något spännande och intressant, om en, som jag, är intresserad av det mänskliga psyket och varför vi beter oss som vi gör, och hur vi kan utvecklas som människor. 

Det var en artikel och en kort animerad film av psykologiforskaren Brené Brown, som handlar om Vad som händer med oss när vi anklagar, klagar på andra människor och varför det är farligt och ‘giftigt’ – för alla och inte minst för den som ”blame”. Så kortfattad och bra! 

Förut var jag en ”blamer”. Jag brukade bli irriterad på människor omkring mig när det var något som inte kändes bra. Jag trivdes dock inte med mig själv på det viset, jag ville bli en varmare och mer kärleksfull person. Jag trodde att jag hade det någonstans inom mig. Så jag tog hjälp, i terapi och genom att läsa och skriva. Jag har skrivit om det förut: Terapi och självhjälp. Samtidigt tränade jag på att bli en som vågar prata om, och ta ansvar för, mina känslor (‘accountability’ i artikeln). Jag stannade upp när jag började känna mig arg eller irriterad och funderade på vad det var som väckte de känslorna. Ibland handlade det bara om mig själv, ibland behövde jag berätta för någon om mina känslor och förklara varför jag blev sårad. Många människor öppnade sig i sin tur för mig och vi kunde diskutera mycket. Denna möjlighet och insikt gör att jag är mindre irriterad och mår bättre med mig själv. Och framförallt, det leder till djupare relationer. 

”Accountability is a vulnerable process that takes courage and time. ‘It means me calling you and saying, hey my feelings were really hurt about this, and talking’,”

Läs gärna hela artikeln och titta på filmen: 

Länk om att våga ta ansvar