Hudlös eller neuroner

Efter mitt förra inlägg: Delad sorg, blev jag nyfiken på detta med spegelneuroner och googlade. När jag läste om dem, i tex. Artikel i SvD  och om hur de fungerar var det mycket som föll på plats hos mig. Ett sjätte sinne, intuition och liknande fenomen går att förklara med vetenskapliga termer, forskare kan se vad som händer i hjärnan. Det är ganska fantastiskt, tycker jag. Dessa spegelneuroner är nog olika aktiva hos olika människor, en del är ju extremt lyhörda och empatiska medan andra inte alls så känsliga för andras känslor. Det kan ändras under livet också, de går att träna upp, spegelneuronerna och empatiförmågan, gärna med dans, läs gärna: Artikel om forskning

Högkänsliga personer, som utgör ca 20 % av alla människor, har en stark förmåga att känna empati, de kan känna på sig vad andra människor är på för humör, eller om någon försöker dölja något märker ofta högkänsliga personer det. Genom den andra personens miner, gester, tonfall och kroppsspråk känner ofta högkänsliga personer samma känslor som den andre. Det beror på detta i hjärnan som kallas spegelneuroner. Det är något som (nästan) alla människor har från födseln. Spegelneuronerna gör så att vi gör och känner samma sak som den vi observerar, när vi ser ilska eller glädje uttryckas hos någon gör spegelneuronerna i vår hjärna samma sak: vi känner också ilska eller glädje., tänk hur bebisar härmar dig när du räcker ut tungan tex.

Jag förstår mer om mig själv och vad som hänt vid olika situationer där jag påverkats starkt av andra människors sinnesstämning. Vid de tillfällena har jag (och personer omkring mig) inte förstått varför jag blivit så nedslagen, till exempel på ett arbetsmöte då flera medarbetare var högljutt kritiska och gnälliga. När chefen och jag gick därifrån kände jag mig helt golvad, jag var trött, ledsen och tyckte att allt bara var skit.  

En annan gång fanns en person i min arbetsgrupp som aldrig visade en enda känsla, aldrig sa mer än nödvändigt, aldrig tog initiativ till samarbete. Allt det gjorde att jag blev illa till mods av att bara sitta i samma rum som hen, och att behöva genomföra arbetsuppgifter tillsammans med den personen kändes jättejobbigt. Däremot har jag alltid blivit glad och pigg av att möta personer som är positiva och visar sina känslor öppet.

Jag har berättat om hur jag påverkades av min pappas sinnesstämning när jag var barn, se tidigare inlägg: Om högkänslighet. Jag visste då ingenting om dessa spegelneuroner, att det faktiskt händer i min hjärna att jag får samma känslor som den jag är tillsammans med. Nu vet jag att jag även kan känna allvarlig ångest av att vara nära någon med ångest.

Sedan min period av utmattning och sjukskrivning har min högkänslighet blivit starkare, min hud är ännu ”tunnare”. Jag blir snabbt trött av att umgås och vara social, jag behöver mer tid ensam helt enkelt. Så lite oroar jag mig för hur det ska bli att börja jobba igen. Jobba med människor som kan vara glada, ledsna, öppna, arga eller inåtvända, jag måste orka möta alla. Mitt professionella ”skydd” som jag satte upp förut vet jag inte om jag har kvar. Det betyder ju att göra sig lite okänslig för att hålla hjärnan klar och använda förnuftet. Självklart är en kombination av hjärta och hjärna bäst, hur ska jag hitta balansen?  

Annonser
Det här inlägget postades i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Jobb, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Hudlös eller neuroner

  1. Christina skriver:

    Intressant!

    Liked by 1 person

  2. walkaboutsweden skriver:

    Visst är detta fantastiskt, att vetenskapen faktiskt beskriver det som skulle kunna beskrivas som flummigt.
    Personligen har balansen hittats genom att försöka arbeta i olika stor grad, bli sämre igen, återhämtning (=sjukskrivning) – försöka igen och bli sämre igen….
    Tills jag förstod hur löjligt låga trösklar/gränser som var mitt nya jag.
    Väldigt svårt att acceptera.
    Min högkänslighet har däremot repat sig, så nu är jag normalt överkänslig igen. 😉
    Tack för intressant inlägg.

    Liked by 1 person

  3. Helena Roth skriver:

    Jag önskar dig varmt lycka till när du väl börjar jobba igen. Och så kom jag att tänka på en fantastisk podcast med Bronnie Ware där hon och Jonathan Fields bland annat pratar om olika sätt att agera utifrån empati, ett som kostar på och ett som inte tär lika mycket. Vem vet – kanske du kan få ut något av att lyssna? Och oavsett om du finner just det specifila tillfället givande eller ej är hela podden väl värd att lyssna till! Jag har lyssnat många gånger på det jag. http://helenaroth.com/beyond-the-regrets-of-the-dying/

    Liked by 1 person

  4. G F N skriver:

    Mitt enda råd: Ta dig tid, mycket är annorlunda nu, efter vad du gått igenom. Men tiden fixar det mesta faktiskt.
    Sedan. Mycket intressant ämne. Hur kommer det sig att jag känner igen mig i din beskrivning. Kanske kan en eller annan spegelneuron aktiverats även i mig, så man jag är?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s