Till minne. Dag 50

Idag var jag i Stockholm för första gången sedan attacken den 7:e april. Efter mina inbokade besök, hos terapeut och tandläkare, åkte jag till Sergels torg. Jag har tänkt ända sedan det hände att jag ville dit, jag vill se spåren av dådet, för mig är det ett konkret sätt att bearbeta förtvivlan och sorgen. Jag visste att de hade fraktat bort hela blomhavet som låg på trappan ner till plattan, så det fick jag inte se. Men jag tittade på planket som ersatt den krossade rutan och väggen i Åhléns, precis där lastbilen kört rakt in. Det var skrivet många fina ord, på många språk, och där fanns teckningar och blommor. Tusentals post-it-lappar i olika färger med tröstande, hedrande fraser.

Jag gick en promenad längs Drottninggatan hela vägen till Olof Palmes gata och tillbaka, jag tänkte mig in i vilken skräck de måste ha känt de som gick där den fredagen. Att höra och se en stor lastbil komma körande i hög hastighet på gågatan måste ha varit fruktansvärt. Att på detta sätt gå genom händelsen i huvudet, fast jag inte var med om den personligen så har den påverkat mig ändå, liksom alla människor, tror jag, och att gå genom vad jag läst och hört om händelsen på platsen där det hände kändes bra för mig.

Jag behövde göra detta, precis som jag tog med mig min son och vi la en blomma utanför Riksdagshuset när Anna Lind hade blivit mördad.

Annonser
Det här inlägget postades i Känsloliv, Minnesbilder, Politik och samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Till minne. Dag 50

  1. Christina Daun skriver:

    Bra!

    Liked by 1 person

  2. Annica Magnusson skriver:

    Jag tror att ofta kan man behöva något konkret för att inse/bearbeta det ordentligt. ❤

    Liked by 1 person

  3. G F N skriver:

    Tack för att du delade.

    Liked by 1 person

  4. ingrita skriver:

    Inte ens vi i Sverige går fria av terrordåden. Vi tillhör västvärlden ju. Det var iallafall positivt att vi reagerade som vi gjorde, starkt av oss!

    Gilla

  5. Jag tror det där är viktigt. Vi behöver se. Och bor man där det hände är det nog ännu viktigare. Tack att du delar med dig.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s