Min oas. Dag 46 

”Sälj skiten!” hör jag från min ångestfyllde sambo. Han som vill krympa sin värld i tron att det kommer att bli lättare att leva. Det han pratar om är vårt gemensamma fritidshus, det vi skaffade för några år sedan och har njutit av tillsammans några somrar. Det senaste året är det mest jag som har njutit av friden därute, av tystnaden, fågelsången på våren, den spirande grönskan och solen på altanen. Det har varit min fristad från ångest, depression, utmattning. Ett ställe där jag kan återhämta mig och samla kraft. 

Hans ord sårade mig djupt. Jag har svårt att vifta bort ord, låta dem rinna av mig. Istället går de djupt in och betyder mycket. Det är en av nackdelarna med att vara högkänslig, jag är så långt från ‘gås’ eller ‘teflon’ man kan komma. 

Platsen var vårt gemensamma projekt innan vi bodde tillsammans. Vi var där varenda helg och hela sommarsemestern det första året. Jag vill fortsätta kunna vara där, njuta av lugnet och må bra nära naturen. Jag tror att jag behöver det i min rehabilitering från utmattningen och i återhämtningen av kraft efter våra krisartade senaste 18 månader. Jag vill inte sälja, inte förrän det inte finns något annat val. 

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Stakbron och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Min oas. Dag 46 

  1. Christina Daun skriver:

    Alldeles riktigt Mona, aldrig paniksälja. Ta det lugnt ett tag och andas djupt. Lite yoga kanske?

    Liked by 1 person

  2. theresemabon skriver:

    Kanske hyra ut en sommar? Innan ett större beslut om försäljning fattas?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s