Trött av empati? Dag 34 /#blogg100

Jag fick en kommentar på mitt inlägg igår om samvetsstress som påminde mig om hur det var att vara lärare. Kommentaren var från en före detta lärare, Dorotea, som nu jobbar med annat, här kan du kolla in hennes blogg: Dorro.se . Jag var själv tre år på högstadiet efter min lärarexamen. Jag kände mer och mer under de åren hur jag inte räckte till, hur jag alltid ville kunna göra mer. Framförallt när det gällde mentorskapet till unga tonåringar som mådde dåligt och/eller hade en jobbig hemmasituation. Jag mådde dåligt av att se men inte kunna hjälpa mer än litegrann. 

Jag förstod väl inte riktigt vad det var som hände med mig, men jag fattade att jag var tvungen att byta jobb. Jag började undervisa vuxna istället, och på det sättet kom jag ifrån mentorskapet. Under några år med olika jobb för vuxna invandrare kände jag att jag engagerade mig lite för mycket även i de personerna. Jag var i klassrummet, med 20-30 individer som behövde min hjälp, både för att lära sig språket och för att känna att de kunde bli en del av samhället. Jag blev tröttare igen och kände att jag inte ville undervisa längre, så jag sökte jobb som skolledare. Jag kom ifrån klassrummet och närheten till elever, och blev biträdande rektor. Det skrev jag om i Gårdagens inlägg

Idag fortsätter serien av Agneta Lagercrantz i SvD om samvetsstress och empatitrötthet: Artikel 2 i serie. Idag handlar det om vårdpersonal som har svårt att hinna med att göra det som de skulle vilja. De känner stor empati för människorna de arbetar för, men arbetstiden är inte planerad för empati. Som forskaren i artikeln säger: ”Det går inte att vara empatisk samtidigt som vi stressar.”

Man behöver inte bränna ut sig på grund av att man är empatiskt lagd, men det kan hända:

”Enligt nyare forskning om empati pekar resultaten i bägge riktningarna: Vi kan dels få kraft, dels bli utmattade av vår inlevelseförmåga. Jakob Håkansson, psykologidocent och empatiforskare vid Mälardalens högskola, konstaterar att det alltid är jobbigt att leva sig in i andras lidande och vissa studier visar att den påfrestningen kan leda till att man går i väggen. Andra resultat pekar på att empati istället ger mening och energi – ifall inlevelseförmågan blir som ett flöde mellan givare och tagare.”

Ge och ta… Ja, det känns som jag skulle klara mig bättre som empatisk, högkänslig person om jag också fick vara ‘tagare’. När man ger och ger av sig själv utan att se resultat, till exempel som god man för ensamkommande, blir det otroligt utmattande till slut. Jag märker hur jag skyddar mig från mer utmattning genom att ”stänga av” ibland. Jag orkade till exempel inte läsa om bussolyckan där ungdomar dog. 

Här ett talande citat av Robin Williams

Advertisements
Det här inlägget postades i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Jobb, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Trött av empati? Dag 34 /#blogg100

  1. Helena Roth skriver:

    Viktigt att prata om detta tycker jag! När jag läser så påminns jag om Bronnie Ware, kvinnan som skrev om ”The five most common regrets of the dying” efter att hon arbetat i ”hemma-hospice”-variant i många år. Hon pratar om olika former av empati i denna fantastiska podcast, som jag varmt rekommenderar: http://www.goodlifeproject.com/bronnie-ware/

    Liked by 1 person

  2. Nån som jag skriver:

    Mm, det är viktigt att lära sig skilja på yrke/jobb och person/privatliv. När jag var ny i mitt yrke förstod jag inte det. Ingen hade talat om för mig att det var okej att säga nej, att begränsa tiden för folk som ville ha min hjälp och mitt stöd, att ha mitt hem som min egen borg utan att släppa in jobbet där osv… Livet och jobbet var så sammanlänkade för mig. En livsstil, som inte höll i längden tyvärr.

    Gilla

  3. Att jobba med sina gränser är viktigt för att inte bli uppäten. Om man ger för mycket hela tiden så har man till slut inget att ge. Ofta har man någon form av medberoendeproblematik. Lyssna på medberoendepodden så kanske du hittar var det skaver hos dig.

    Liked by 1 person

  4. Åh vad roligt och intressant att se fortsättningen av artiklarna i dina bloggposter och era kommentarer! Gör att jag känner mening med mitt jobb … TACK!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s