Samvetsstress och empatitrötthet. Dag 33 /#blogg100

VIlka bra ord: samvetsstress och empatitrötthet. Agneta Lagercrantz skriver om dessa fenomen i några artiklar: SvD artikelserie. Hon skriver i första artikeln om hur det är jobba som polis och bli stressad av ens eget samvete, att inte räcka till för människor i nöd. Många blir cyniska, mest för att orka fortsätta. Något som kan hjälpa mot denna stress är att prata med sina kollegor om det man är med om, om människorna man möter som man kanske inte kan hjälpa fullt ut som man skulle vilja. Det måste finnas tid för samtal, reflektion, annars är det lätt att bränna ut sig. 

Jag känner så väl igen mig. Jag var på en skola som biträdande rektor för mer än tio år sedan. I början, när jag var ny, fanns det mycket tid att prata med mina kollegor i ledningsgruppen om jobbet. Jag kunde få diskutera elevärenden, problem med personal eller föräldrar och bolla idéer. Arbetet kändes hanterbart och det var framförallt roligt. Efter några år slutade rektorn som varit en klippa på denna skola i många år. Efterträdaren var en annan typ av ledare, inte lika tillgänglig, och han var borta mycket det första läsåret pga olika privata skäl. En kollega var allvarligt sjuk samtidigt och en annan var trött och längtade till pensionen. Så jag hade inte någon att prata med längre, och jag fick ta mer och mer ansvar ensam. 

Jag började få typiska utbrändhetssymptom, sömnproblem, ständig trötthet, ont i nacke och axlar. Jag ordnade till slut så att jag fick byta arbetsplats. Det räckte tillfälligt för att jag skulle må bättre, men symptomen dök upp, fler och starkare, några år senare när jag hamnade på en ny arbetsplats med en mycket stressig situation på andra sätt. Det som började som samvetsstress för mig, fortsatte och förstärktes när jag inte hade någon att prata med om min situation. Jag fick inget stöd av min chef eller av Företagshälsan.  Jag blev helt utmattad, med högt blodtryck och yrsel med flera symptom. 

Jag sa upp mig och började må bättre. Nu kämpar jag för att må bra igen, men det går trögt eftersom jag nu har det som Agneta Lagercrantz kallar empatitrötthet. Mer om det i morgondagens inlägg. 

Advertisements
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Jobb, Känsloliv, Politik och samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Samvetsstress och empatitrötthet. Dag 33 /#blogg100

  1. Christina Daun skriver:

    Bra skrivet. Jag förstår dina problem, men det känns som du är på rätt väg.

    Liked by 1 person

  2. Det där känner jag igen mig i som tidigare lärare. Alltid kunde man göra mer. Även idag med alla samhällsproblem kommer den känslan.

    Liked by 1 person

  3. Tänk vad vi ktigt det är att bli sedd både i arbetslivet och privat. Att det finns någon där och säger att nu tar du i för mycket. Nu behöver du vila och ta hand om dig. Du är trygg. Bra beskrivet.

    Liked by 1 person

  4. Stella Scott skriver:

    Jag läste artikeln om Tobbe och kände så starkt med honom. Även som terapeut kan en känna samvetsstress och empatitrötthet. Det där med att räcka till. Att härbärgera alla historier och allt lidande. Jag tror att alla vi som jobbar med människor ligger i riskzonen för vi arbetar med levande och sårbart material och våra verktyg är vi själva. Vår egen levnad och sårbarhet.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s