Sjukgymnastik som mirakel. Dag 7 /#blogg100

Min sjukgymnast sa att det går att jämföra med om du brutit benet och ska börja träna upp det när gipset är borttaget. Då vet man att vissa muskler inte har jobbat, de kanske är helt förtvinade, och man måste sakta, stegvis, bygga upp styrkan igen. Detta sa hon när jag var så glad, förvånad och tacksam för att hon har hjälpt mig att bli starkare, ha mindre smärta och klara saker jag inte har klarat på jättelänge. 

Det som är annorlunda med mina höfter är att jag inte har brutit något, utan musklerna har slutat användas successivt. Så när jag började få jättemycket ont varje dag och även natt, hade detta inte kommit plötsligt. Jag har troligen, på grund av alla mina ryggskott sedan 19 års ålder, och mina opererade stortår som gör att jag inte har kunnat gå helt normalt, undvikit att använda vissa muskler inne i höfterna. En undvikandestrategi som varit helt undermedveten, och som lett till att jag inte använt vissa muskelgrupper. 

Min underbara sjukgymnast som utredde mina höfter grundligt, efter röntgen och besök hos ortoped, har lyckats motivera mig att göra övningar hemma varje dag! Det är inte dåligt av henne, jag som är så svårmotiverad. För mig är det jätteviktigt att förstå varför jag ska göra som hon säger, annars ser jag ingen vits med det. Och hon har förklarat allt noga, vad som händer i höften, hur muskelgrupperna funkar osv. Vi har träffats var tredje vecka och jag känner skillnad mellan varje gång, och hon uppmuntrar mig. Hon ökar svårighetsgraden och tyngden i övningarna mellan varje gång, jag får med mig övningar hem tecknade på papper, med instruktioner skrivna med en handstil som knappt går att tyda. Och jag tränar! 

För mig är det nästan ett mirakel, jag hade förberett mig på att jag måste operera höfterna, sätta in proteser som min gamla mamma, och var så ledsen för det. Jag känner mig verkligen som en ny människa, tio år yngre iallafall. 

Advertisements
Det här inlägget postades i Frisk/sjuk och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sjukgymnastik som mirakel. Dag 7 /#blogg100

  1. Christina Daun skriver:

    Så bra, Mona!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s