Nallebjörn fattas … Dag 3 

Förra året skrev jag en text om hur ensam jag ofta känner mig. Om hur jag insett att jag behöver en ”nallebjörn” i mitt liv, eftersom jag behöver mycket närhet, trygghet och bekräftelse. Jag fick en kommentar om att jag skulle kunna hitta den trösten inom mig själv, vilket väl är en del i att vara vuxen. Och till viss del kan jag känna att jag har nallen inom mig. Här är inlägget från i juni förra året: Inlägg om nallebjörnen jag behöver.

Egentligen tror jag inte att jag behöver så väldigt mycket mer närhet och bekräftelse än många andra, ja, lite mer kanske eftersom jag är högkänslig, men jag klarar mig helt enkelt inte bra när jag är ensam. Då känner jag ett tomrum och en längtan som är svåra att fylla på egen hand. Samtidigt har jag behov av att vara ensam då och då, helst helt ensam, vilket jag kan vara genom att åka ut på landet ett par dagar. Då får jag umgås bara med mig själv och fåglarna, vilket är välgörande för själen.

Men, jag behöver mänsklig värme ibland. Jag behöver lite närhet ibland. Jag behöver att någon är snäll mot mig ibland. Det kan räcka med små saker, som att massera mina fötter när jag ligger i soffan och tittar på tv, eller att fråga om jag vill ha glass/ett glas vin/en macka eller vad som helst, och servera mig det. En kram som räcker längre än tre sekunder, en smekning över håret, nacken, ryggen. En intresserad fråga om vad jag gjort under dagen, en genuin undran hur jag mår.

Advertisements
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Minnesbilder och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s