Läsa, skriva, vänta…

Läsa…

Jag kunde låna del två i Ferrantes Neapelserie direkt efter jag läst ut del ett. Nu är jag snart klar med Hennes nya namn också, som är minst lika bra som Min fantastiska väninna, se Mitt tidigare inlägg. Elena Ferrante skriver väldigt fängslande tycker jag, det var längesedan jag fastnade så i en bok. Jag lever mig verkligen in i personernas liv och värld och vill inte sluta läsa. Men lyckligtvis är boken snart utläst, för denna vecka startar min skrivarkurs igen och jag behöver läsa andra böcker och tänka på de uppgifter vi ska skriva. Del tre och fyra i Neapelsviten spar jag till sommaren, tror jag. 

Skriva…

Den första uppgiften i vårens skrivarkurs är en riktig utmaning Förutom att skriva en text med fokus på miljöbeskrivningen (vilket i sig inte är så svårt) får vi inte använda bokstaven e. Tänk er en hel text utan bokstaven e, nu gäller det att hitta synonymer och vara påhittig med språket! Det känns roligt att få sådana här utmaningar, jag behöver verkligen komma igång igen efter ett (för) långt juluppehåll. 

Vänta… 

Allt är grått och trist just nu, helst skulle jag vilja ta en resa till sol och värme för att klara den långa vintern, men det är svårt att planera in just nu. Jag ska inom den närmaste månaden till Migrationsverket två gånger, med mina två ensamkommande pojkar, för asylutredning. De har äntligen fått kallelser vilket känns skönt, men också otroligt nervöst. Vi har ingen aning om hur det kommer att gå för dem. Inför asylutredningarna ska vi på möten med deras offentliga biträden, vilket är jätteviktigt eftersom det är de som ska skicka in alla yrkanden på varför de söker asyl. Sedan får vi vänta igen.