Stina Stoor – om stora bröst. 

Jag lyssnade på Stina Stoors vinterprogram idag när jag tog en promenad. Det var inte längesen jag lyssnade på hennes sommarprat från i somras, också under en promenad, båda var lika bra. 

Stina Stoor är författaren som fick priser och fina recensioner för sin debut förra året, novellsamlingen Bli som folk. Den har jag läst två gånger, första när den nyss kommit ut och andra i höstas efter att jag lyssnat på hennes sommarprat. Det var så mycket lättare att ta till sig hennes texter när jag hade hört hennes röst. Hon pratar långsamt och mjukt, med norrländsk dialekt och det var som jag hörde henne i huvudet när jag läste novellerna. De utspelar sig alla i hennes barndoms trakter, i Västerbotten, och hon har med många dialektala ord som jag kan förstå bara genom sammanhanget.   

I radioprogrammet berättade hon bland annat om hur det var att få stora bröst redan på mellanstadiet. Hon var en av sex tjejer i klassen och bara hennes bröst var oproportionerligt stora. Hon var dessutom en tuff tjej, kunde munhuggas, slåss och klara sig själv. Hon önskade att någon hade tagit med henne och köpt passande behåar, som kunde avlasta ryggen, men istället tog hennes mamma med henne till en plastikkirurg som skulle kunna förminska brösten. Hon var dock en upprorisk tonåring och var van att klara sig själv, hon hade blivit fostrad så. Så hon sa nej till operation. 

Jag känner igen mig i hennes berättelser, i hur svårt det var att växa upp, bli kvinna (i kroppen) och klara sig själv. Hur vissa ord fastnade och blev betydelsefulla för lång tid framåt. Stina Stoor fick höra av en kompis att hennes mamma hade sagt att det är bättre med små bröst, för man kan aldrig bli älskad på riktigt om man har stora. De orden kände jag igen, jag fick höra något liknande, som tröst, för att jag tyckte mina bröst var för små. Hon trodde också länge att om man hade stora bröst kunde man inte vara intresserad av teater, böcker och ord. För poeter var ofta tunna, sköra varelser. 

Tänk vad många fördomar och förutfattade meningar det finns, och när man växer upp har man ingen egen erfarenhet så man tror på det man hör. Det är skönt att vara äldre och att veta att allt kan vara på många olika sätt.

Lyssna gärna: Stina Stoors vinterprogram

Advertisements
Det här inlägget postades i Böcker och film och annan kultur, Minnesbilder, Skrivande. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Stina Stoor – om stora bröst. 

  1. Christina Daun skriver:

    Bravo Mona!

    Liked by 1 person

  2. angaho skriver:

    En annan Stina som hjälper många att acceptera sin kropp, genom att dela med sig av sin historia, är Uppsalatjejen Stina Wollter.

    Jag har många gånger trott att NU – nu är jag ”färdig” med min resa mot mer acceptans.
    För att sedan plötsligt falla ner i ett inre mörkt hål.
    Någon liten händelse kan trigga igång ett obehag som växer och blir överväldigande.

    I såna situationer har jag blivit hjälpt av att andra kvinnor delat sina erfarenheter. Du skriver så enkelt och tydligt, vågar det. Tack!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s