Undvikande/konflikträdsla.

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” ur Doktor Glas, Hjalmar Söderberg 1905. 

Jag önskar att människor i min närhet ville prata med mig. Jag känner mig osynlig, som om jag inte existerar, när någon inte kommunicerar. Oavsett om det är lätta saker, ren information, eller svårare saker som vi kanske inte har samma syn på, så vill jag att vi ska kunna tala om det. Ibland slutar samtalen med att man inte kommer överens, inte tycker lika, men det är inte farligt. Respekt för andra människor innebär också att acceptera att andra kan tycka annorlunda än en själv.  

Jag växte upp utan att lära mig hantera känslor och konflikter. Alla undvek dem i min närmaste omgivning. När jag som nyskild hade konflikter med min sons far så blev jag livrädd, hjärtat slog många extra slag, när telefonen ringde och jag visste att vi behövde prata. Jag var så ovan och rädd. Jag ville dock, och behövde, lära mig det eftersom jag inte kunde hindra mina känslor från att komma fram. Det blev nödvändigt att kunna hantera dem och att lära mig det tog lång tid, men det var det värt. På mitt jobb som mellanchef på en stor skola fick jag sedan mycket övning i att hantera konflikter. Men det är alltid svårast med dem som står en närmast. 

Det värsta jag vet är när människor inte vågar prata om saker. När man hellre håller tyst än frågar om man undrar över något, eller när man tror sig veta och därför inte frågar. Sådan brist på kommunikation, och brist på nyfikenhet, stör mig ofantligt. Det får mig att känna mig betydelselös, som att jag som person och vad jag anser är helt onödigt att bry sig om. Jag minns fortfarande hur förvånad jag blev, och glad, när jag i en ny pojkväns familj vid middagsbordet blev tillfrågad om min åsikt om något. Det var så ovant för mig, men helt naturligt i den familjen. 

Jag tycker det är höjden av feghet (alltså rädsla) när man lämnar åt sitt syskon att föra ens talan vid en bouppteckning där man vill köpa gården ur mosterns dödsbo.Varför är man inte där själv och talar för sin sak, en sak som inte ens någon skulle motsätta sig (eftersom ingen annan troligen ville ha gården)? Vad är det som hindrar en från att säga sin mening? Det är också höjden av konflikträdsla när man lämnar sin partner efter lång tid tillsammans utan ett ord, utan en diskussion, en dag är man bara borta. Nuförtiden finns hjälp att få från samhället om man har svårt att prata med varann (familjerådgivning), förr i tiden var det kanske de äldsta i byn som pratade med parterna. Men bara gå, utan ett ord, det är verkligen fegt och drabbar den som blir kvar mycket hårt. 

Jag känner igen mig i Doktor Glas: jag ryser inför tomrummet, jag vill ha någon slags kontakt, någon sorts känsla, för att känna att jag lever. 

Annonser
Det här inlägget postades i Känsloliv, Minnesbilder och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Undvikande/konflikträdsla.

  1. villacalifornia skriver:

    Jag känner igen mig mycket i detta. Säger jag något dumt nu, vad tycker de andra om mig mm.
    För ett 15-tal år sedan fick jag lära mig ordet JAG.
    JAG anser, JAG tycker, JAG tänker så här.
    I dag går debatten höga om detta med våldtäkter…
    Män är idioter, män våldtar… det är för mig väldigt provocerande och jag blir hatisk mot personen som säger så.
    Säger person Jag anser att män är idioter, jag anser att män våldtar, då har den personen redan avväpna mig.
    Helt plötsligt inbjuder den personen mig till en sund diskussion om varför den anser det den säger.
    När jag har en åsikt så försöker jag använda ordet JAG.
    Det innebär att jag har avväpna konflikten redan innan konflikten är ett faktum.

    Liked by 1 person

  2. Christina Daun skriver:

    Inte så dumt egentligen att sätta jaget i främsta rummet. Har själv aldrig gjort det men jag kanske ska göra det!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s