Veckan efter… 

För snart en vecka sedan tog de 100 dagarna slut i bloggutmaningen. Jag skrev ett inlägg per dag i exakt 100 dagar. Det gick lätt och var roligt, det blev till och med nödvändigt. Alla inlägg var inte så djupa eller genomtänkta, men jag tyckte om att skriva varje dag. Det blev något att hålla mig till när jag inte hade andra rutiner, när vardagen var slitsam och relationer krisade. 

Och nu, så blev det väldigt tomt när de 100 dagarna var över. Jag trodde att jag skulle fortsätta skriva nästan varje dag, men jag slutade när jag inte hade någon yttre press att göra det. Det är konstigt, det var ju jag själv som gav mig utmaningen, ingen annan, men ändå så när den tog slut gick luften liksom ur mig. Jag började tvivla, har jag egentligen något att skriva om?, vill någon egentligen läsa? Varför ska jag?, som även andra bloggare beskrivit så bra. Det har gått fem dagar med en gnagande önskan inombords, jag har velat skriva, men inte tagit mig tiden att sätta mig en tillräckligt lång stund med mina egna tankar för att formulera mig. Jag kan skylla på att jag har annat att tänka på, jag ska snart fylla jämnt vilket ska firas med ett kalas och strax efter ska vi resa bort en vecka, så mina tankar har varit uppfyllda av planering. Nu är jag dock ensam på landet, solen skiner och jag har mycket tid att landa i mina egna tankar. 

För att summera veckan, som jag gjorde för första gången förra söndagen i ett inlägg: Glows, så har det hänt både bra saker, ‘glows’ och mindre bra saker denna vecka. Jag fortsätter att fokusera på de bra här i bloggen. 

  • Jag fick äta middag med min son i Stockholm vilket alltid är mysigt och trevligt. Vi har alltid saker att prata om. 
  • Hade en hemmahelg med A. som blev bra, vi gjorde saker tillsammans, både roliga (gick på bio) och tråkiga (typ städa), träffade vänner och förberedde för kalaset. 
  • Jag blev nöjd med ett möte hos min ensamkommande, jag som god man var med när soc. besökte hemmet. Kunde ringa några samtal som behövdes för hans skull. 
  • Njuter av landet. Jag bara älskar att komma hit när solen värmer, fåglarna ger liv och blommorna blommar. 
  • En dålig sak ska nämnas eftersom den bidragit till min känsla av tomhet. Jag fick besked från en folkhögskola om att jag inte kommit in på en skrivarlinje på distans. Det känns trist, jag hade sett fram emot att få utveckla mitt skrivande på heltid. Det verkar inte bli av nu. 

Advertisements
Det här inlägget postades i Känsloliv, Skrivande och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Veckan efter… 

  1. lanclin skriver:

    Så tråkigt med beskedet från folkhögskolan 😦 Du får fortsätta blogga, sätta upp mål och hitta bra bloggrutiner istället. Det där sista kan ju vara första målen förresten 😉

    Liked by 1 person

  2. Camilla skriver:

    Tråkigt med skrivarkursen, det går kanske att söka igen ett annat år? Och skriva på så länge. Jag tyckte man (jag) kom upp i fart mot slutet av utmaningen, det blir nästan som när man är i träningsperioder, ett behov av att fortsätta. Får se hur länge det håller i sig, det mesta är ju cykliskt. 🙂

    Liked by 1 person

  3. angaho skriver:

    Det var kul att hitta ett inlägg av dig på WordPress, som jag inte tittat in till på länge. Jag gillar att läsa din blogg!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s