Sista? Dag 100

”Du skulle ha en stor nallebjörn”, sa min kompis. Jag minns orden från cirka 13 år tillbaka. Jag förstod först senare vad hon menade. Jag behövde någon som skulle finnas där för mig, varm och lugn och kärleksfull. Då fattade jag inte det, jag hade sökt passionen, jag ville bli bortsvept i ett hav av känslor och det blev jag, mer än vad jag mådde bra av. 

Långt senare, när jag lärt mig mer om mig själv och vad jag behövde, träffade jag ‘nallebjörnen’. Det kan låta förminskande och nedvärderande att kalla en person det, men de viktiga egenskaperna fanns där och jag fick det jag behövde: värme, trygghet, bekräftelse och kärlek. 

Vad händer när ‘nallebjörnen’ inte är så varm och bekräftande längre?  Klarar jag mig utan? Hur länge? 

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Minnesbilder och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sista? Dag 100

  1. theresemabon skriver:

    Vad händer när du upptäcker att nallebjörnen finns inom dig, hela tiden, alltid när du behöver den. Bara blunda och gå in i dess famn och bli hållen en stund. Hämta kraft. Inifrån dig. ❤

    Liked by 1 person

  2. monasaw skriver:

    Ja, han finns där också, och det räcker en bit.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s