Bikiniångest. Dag 72. 

Efter gårdagens underbara inlägg om bikiniångest på Instagram av Karin Adelsköld, se artikel Aftonbladet , som spreds över hela internet sedan, vill jag gärna bidra med mina tankar kring bantning. Jag har skrivit om mina försök att gå ner i vikt i tidigare inlägg, se bl.a. Dieter och WW. Dag 55. 

Nu har jag fått riktiga, vetenskapliga belägg för varför det inte fungerar att banta, mer än en kort tid, varefter jag går upp i vikt igen. I en artikel som man kan läsa här: svt nyheter  och i Vetenskapens värld på svt häromdagen förklarades att det finns tre skäl till varför det är så svårt att banta.

1. Kroppen tror att man svälter när man bantar och svarar då med hunger och mer hunger, (jag blir aldrig så sugen på pizza som efter ett par veckors bantning).

2. Kroppen försvarar sig också genom att gå på sparlåga, så träning är inte alls effektivt under bantning, (tyckte väl det kändes onödigt att gå till gymmet).

3. Vi är vanemänniskor, så det är väldigt svårt att stå emot gamla vanor vid t.ex. stress eller infektioner, (jag märkte det under förra året som var superstressigt).

Visst har jag kunnat hålla vikten under ganska långa perioder, men då har jag mått bra, trivts på jobbet och varit nöjd med mitt liv i allmänhet. Fast när jag var yngre kunde jag hålla mig ganska smal under känslomässigt jobbiga perioder. Då var det en annan slags stress och oro som gjorde att jag inte hade mycket till aptit. Sammantaget så vill jag bara må bra, och slippa oroa mig för mina bilringar, men riktigt hur det ska gå till att avprogrammera mig vet jag inte än.

bikini

Annonser
Det här inlägget postades i Frisk/sjuk, Känsloliv, Politik och samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bikiniångest. Dag 72. 

  1. rosavesslan skriver:

    USch dessa destruktiva jobbiga tankar! MEN jag tänker – när jag har åldersångest tänker jag att ”när jag är 60 kommer jag tycka att en 55-åring är ung” så varför ödsla energi på att ha åldersångest. Samma sak, tjock känner jag mig när jag är omgiven av en massa bengetar. Då går jag på step med världens bästa instruktör som är tjock och så sjukt proud och riktig stolt över sin kropp. För gudarna ska veta att hon kan dansa, vilka moves ! Det inspirerar mig att vara nöjd med mig själv. Att vara glad över att ha en kropp som funkar. Så peppa dig själv!

    Liked by 1 person

    • monasaw skriver:

      Tack för uppmuntran! Jag känner mig också olika beroende på vilka jag är tillsammans med, ”bengetar” eller lite rundisar. Åh, jag minns en F&S-instruktör som var rund och så bra! Henne skulle jag behöva träffa på igen.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s