Ensamhet – igen.  Dag 60. 

Ensamhet – så välbehövligt och så sorgligt på samma gång. 

Ena stunden känner jag hur skönt det är, jag är ensam på landet, i min egen bubbla, ingen vet var jag är (jo, några), jag njuter verkligen av tystnaden, av att ingen ser mig. Bara för att i nästa stund känna mig isolerad från allt och alla, ‘ingen bryr sig om mig!’. Det är olika känslor som far omkring i min kropp. Den andra, ledsna, känslan är en gammal rest från min uppväxt. Jag har alltid haft den, den kommer då och då och gör mig ledsen. Men mindre nuförtiden för jag vet vad den betyder och att den är gammal. Den tillhör det förflutna. Jag kommer aldrig helt bli fri från den, det går inte att få den att försvinna, men den skadar mig inte längre. När jag märker att känslan kommer, känslan av ensamhet och övergivenhet, så tänker jag att den gäller inte i mitt liv länge. Jag är stor nu. Då blir den liksom verkningslös. 

En stolt häger hälsar på nedanför tomten.   

Advertisements
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Stakbron och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ensamhet – igen.  Dag 60. 

  1. miatankar skriver:

    Du har funnit hur du ska tackla känslan, bra det! Att känna oss ensamma och övergivna, gör vi inte alla det ibland? Jag tror det är så…

    Liked by 1 person

  2. angaho skriver:

    Fint med den stolta hägern.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s