Stress återigen. Dag 37.  

Yrsel igen. En dag på gymmet när jag steg av löpbandet (som jag i och för sig bara går på) blev jag yr och mådde illa. Det höll i sig ett par timmar hemma. Symptomen hade börjat någon vecka tidigare. jag märkte när jag vaknade en morgon att jag hade kraftigare tinnitus än vanligt. Det tjöt ordentligt i vänster öra. Och nu när jag skriver det här kommer jag ihåg att jag haft migränliknande huvudvärk och små anfall av yrsel ofta den senaste tiden. Allt hänger kanske ihop, jag har läst om Menières sjukdom, den beskrivs med symptom som dessa, och beror oftast på stress.

Yrseln kom första gången förra våren när jag var så jättestressad av allt, på jobbet av en speedad chef, av en fasters bortgång med allt som skulle tas om hand efter henne, husförsäljning mm. och av oron för min andra faster. Då hade jag kraftig yrsel en hel natt, ofta små yrselanfall, blodtrycket blev för högt och jag blev sjukskriven. Jag kände mig utmattad i flera månader, men jag tog en dag i taget och lyckades genomföra husförsäljning och uthyrning av min lägenhet och flytt till Uppsala, allt tack vare min sambo som då orkade hur mycket som helst. När jag äntligen påbörjade min återhämtning, efter att ha sagt upp mig från jobbet, som jag förstod inte skulle fungera att gå tillbaka till, så blev min sambo sjuk. Jag stöttade och hjälpte honom och har även oroat mig i perioder, så min återhämtning gick långsammare.  Jag fick ingen ro, ingen chans till vila ensam. Så det är inte så konstigt om mina stressymptom kom tillbaka. Kanske har jag Menières sjukdom, men oavsett så måste jag få ta mig tid att återhämta mig i min egen takt.

Jag skrev detta för ett par månader sedan. Jag har fortfarande tinnitus, som en maskin som brummar och ibland tjuter, i huvudet. Speciellt när jag är på landet hör jag den. Det är ju så tyst utanför. Men för övrigt så har jag börjat må bättre, jag har ingen yrsel och inte så ofta huvudvärk. Jag har fått tillbaka lusten att läsa och skriva, och möjligheten att koncentrera mig.  Jag är fortfarande lättstressad och känslig för stimmiga miljöer och blir trött snabbt. Jag tror också att min högkänslighet (HSP) har blivit tydligare efter utmattningsperioden. Det lilla skydd jag förut hade finns inte längre och jag måste vara mer uppmärksam på vad jag orkar och vad jag inte klarar mer än lite av. Jag söker en del nya jobb, jag funderar på att söka skrivarkurser till hösten, jag jobbar lite med mina ensamkommande ungdomar (som god man). Så det går åt rätt håll, men om jag någonsin blir redo att arbeta heltid igen, vet jag inte.

Blå himmel – en lisa för själen. IMG_1218

 

Annonser
Det här inlägget postades i Frisk/sjuk, HSP - om högkänslighet, Jobb, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Stress återigen. Dag 37.  

  1. Carina skriver:

    Mycket personligt och fint skrivet av dig. Jag känner MED dig, jag känner IGEN mig i det du beskriver.Stress är roten till mycket ont. När jag arbetade hade jag i perioder sådan stress att jag inte kunde andas ordentligt. Fast det fanns oxå perioder utan stress. För att ge en rättvis bild av mitt yrkesliv :-)) Att inte kunna andas gör allting galet hemskt. Jag trodde jag skulle svimma hela tiden. Andningen satt högt högt upp i bröstkorgen. Syresättningen var dålig. Jag hade panikångestattacker. Och, egentligen visste jag precis vad det hela handlade om och hur jag skulle tackla problemet.Fast, jag kunde inte. Jag var uppskruvad som en leksakshund :-)) Kunde inte bryta ned det. Gick inte att stoppa. Jag har ibland funderat på vad som utlöste min kroniska tarminfektion och därefter reumatismen och sen allt annat skit._)) Jag var 40 år. Min pappa hade legat på IVA Neuro okontaktbar i 2 månader. Jag hade varit där dag och natt SAMTIDIGT som jag arbetade. Sedan dog han. 60 år gammal. Lite senare det året fick min sambo en hjärtinfarkt , 40 år . Min magläkare, specialist och ÖL, sa – NÄ, stress utlöser inte IBD. Detta är genetiskt. MEN, jag tror att det kan vara så att allt som hände , kan vara det som var utlösande. För 1 år sedan sa min reumatolog, som jag haft i 9 år, samma hela tiden -” Detta går inte bra. Det blir inte bättre, och du blir utförsäkrad fast det är helt galet. Jag bedömer att du bör ansöka om sjukersättning. Jag skriver ett LUH, skickar det till dig och så kan du fundera på om du vill gå vidare med det annars så kan du bortse från det. ” Jag skickade in LUH till F-kassan. FK beviljade mig livsvarig sjukersättning, ingen tidsbegränsning.Bara sådär. FK´s läkare skrev ungefär att jag var ett obotligt fall – kroniska objektiva sjukdomar. Det var märkligt i början. Men, sen märkte jag att min stressnivå sjönk. Jag kan fortfarande stressa upp mig men jag har fått tillbaka min tid. Tid att tänka. Läsa. Vila. Min stress nu handlar om oro över pengar, relationer osv På något sätt så kommer jag alltid ha den stressade Carina med mig. KRAM

    Liked by 1 person

    • monasaw skriver:

      Oj, så jobbigt du hade det, och har det. Men skönt om du kan låta bli att stressa nu. Kroppen är så ‘klok’, som jag skrev förut, att den tvingar oss att stanna upp. Men så tråkigt med dina sjukdomar! Jag tror också de kan ha utlösts av den stressen du var i.
      Jag har ett latent virus i ett öga, det bröt ut första gången efter min pappa dött plötsligt vid 63 års ålder. Det fanns annat jobbigt i mitt liv just då också. Sedan dess blossar det upp i ögat då och då, och senaste året har det kommit alldeles för ofta. Så visst är stress dåligt! Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s