När man talar om trollen… Dag 35.

Klimakteriet pågår, mensen har inte upphört. Jag som nästan vågade hoppas på att det var över eftersom det gått mer än 11 veckor sedan sist, som jag skrev häromdagen i Klimakteriet. Tidigt i morse vaknade jag av en molande värk i magen. Jag kände igen den, men ville inte tro att mensen kommit tillbaka. Jag har ju knappt heller haft några vallningar dessa 11 veckor. Men jodå, jag har fått mens igen! Det är helt otroligt hur talesättet När man talar om trollen… stämmer nästan jämt. Det är som om de (trollen) bara väntar på att man lättat ska säga något om deras frånvaro, så kommer de smygande in i ens liv igen.

En god vän berättade för mig om hur hennes klimakterium liksom tagit paus när hon kom in i en livskris – hon gick genom en skilsmässa. Symptom som hade kommit igång upphörde och hon vet inte riktigt när det satte igång igen för hon åt hormoner. Så funkade även min mens ofta förut, att om jag oroade mig mycket eller gick genom något jobbigt så kunde mensen skjutas upp tills det värsta var över. Kanske var det det som hände med klimakteriet för mig nu i vår. Jag hade mens i januari, sedan kom en väldigt jobbig period tillsammans med min sambo som låg på sjukhus hela februari. Jag oroade mig mycket även när han kom hem. Min kropp gav mig en paus från klimakteriet när jag hade så mycket annat. Vad klok kroppen/naturen är ibland.

Under helgen slappnade jag på något sätt av i känslorna och oron kring min sambo och kring oss. Jag erkände både för mig själv och för honom hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag har saknat våra goda stunder tillsammans, och då rann det till. Så nu får jag väl ta emot vallningarna när de kommer tillbaka också. Det är okej. Jag tycker om att följa min kropps cykler och olika måenden. Jag gillar inte att må dåligt, men jag gillar att känna allt som händer naturligt. Det är fantastiskt hur kropp och psyke hänger ihop. Det vill jag skriva mer om en annan gång.