På väg ut ur barndomen. Dag 26. 

När jag var barn gick jag alltid påskkärring med mina kompisar. Grannbarnen och jag förberedde oss några dagar före påsk med att rita och måla påskkort. På påskafton, eller var det på skärtorsdagen?, klädde vi ut oss till påskkärringar med kjol, sjalett och kaffepanna. Vi gick runt till grannarna och önskade glad påsk och fick godis och mynt i utbyte mot påskbilderna. 

Den sista bilden av mig som påskkärring visar mig och två tjejkompisar, vi var i 12-årsåldern tror jag, tillsammans med två yngre grannkillar. Jag minns väl hur kluven jag kände mig inför denna tradition just det året. Jag tyckte det var barnsligt att klä ut sig och jag skämdes för att gå och tigga pengar hos grannarna. Jag var på väg att bli tonåring helt enkelt.  Mina kompisar övertalade mig, men det syns att vi försökt klä ut oss lagom, vi ville inte bli för ‘fula’. Luggen är noga fönad och sjaletten knöts i nacken istället för under hakan. Det blev den sista gången jag gick påskkärring.  

Advertisements
Det här inlägget postades i Känsloliv, Minnesbilder och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till På väg ut ur barndomen. Dag 26. 

  1. lanclin skriver:

    Alla dessa fina svenska påskkärringar som just nu fyller sociala medier är underbara! Speciellt roligt är det när bildens historia berättas 🙂
    /Linnea i Bayern där ingen har en aning om vad en påskkärring är 😉

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s