Mardröm. Dag 19. 

Jag drömmer inte ofta mardrömmar. Det hände oftare när jag var ung. Se tidigare inlägg: Ensam i världen.  Men inatt vaknade jag mitt i en hemsk, skrämmande dröm. Jag drömde om ormar, där fanns både små, grå och blanka, och en jättestor orm. De var tydligen inte farliga, för de var husdjur hos en bekant, men jag hatar ormar. De väcker en sån skräck hos mig, jag stelnar verkligen av fasa och kan knappt andas. I drömmen slingrade sig den stora ormen, tjock som en stor knytnäve och säkert två meter lång, över mig och stannade i mitt knä. Jag skrek hysteriskt ”ta bort den, ta bort den” men vågade inte röra den själv. Jag höll armarna över huvudet och tyckte att min sambo skulle ta bort den från mina ben. Så vaknade jag, skräckslagen med snabb puls och dunkande hjärta. Jag var så rädd för ormen, jag var tvungen att känna under och över täcket för att vara säker på att den inte fanns där. Jag fick prata med mig själv, lugna mig med att det bara var en dröm.

Jag vet inte om drömmen betyder något. Jag vet bara att känslan var så stark, rädslan, skräcken för något farligt, för något som jag inte kunde bemästra. Den var verklig.

Bilden visar en ödla, inte riktigt lika skrämmande som ormar som jag inte vill ge plats åt i min blogg.

IMG_0354.JPG

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s