Frånvaro. Dag 5

”Visst märker man när någon faller ur radar, när personen i fråga är borta ur känslans imperium. Visst vet man när möten uppstår på nytt och livets energier kommer tillbaks, som tidvattnet.” (Ulrika Strömholm)

Jag har en vän på Facebook som skriver så fint. Ofta fastnar jag för hennes betraktelser. Idag läste jag denna text på hennes sida, och den kändes så rätt. Jag kan inte uttrycka det bättre själv, hur jag känner mig just nu. Någon är där borta i dimman. Och jag väntar på tidvattnet… Jag är så beroende av en partner, en att diskutera och prata med om allt möjligt. Jag behöver bli sedd och hörd, jag vill vara viktig för någon speciell. Jag vet att jag är det, men just nu befinner sig den personen i dimma. Jag finns här, jag hjälper, jag stöttar, men jag börjar bli trött. Vem finns för mig, vem hjälper och stöttar mig?

Jag har skrivit om min rädsla för att bli lämnad ensam förut, du kan läsa Här

Advertisements
Det här inlägget postades i Känsloliv, Skrivande och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s