Enklare liv

”Gråter du eller är du bara snorig?”, hörde jag mig själv fråga när jag stod vid diskbänken med ryggen mot A. Jag hörde honom snörvla och visste inte om han var ledsen. 

Så slog det mig hur skönt det är att kunna ställa en så rak fråga. Det kunde jag inte förut. När jag var barn var det ingen som pratade om känslor. Om jag var ledsen eller arg så lämnades jag ensam på mitt rum, i väntan på att känslostormen skulle gå över. Ingen lärde mig att sätta ord på mina känslor eller att det var ok att prata om dem. Det lärde jag mig först i terapi när jag var nästan 35 år. Jag övade mig sedan på olika människor, en del klarade att prata om sina känslor, andra kunde inte eller ville inte, precis som min familj när jag växte upp. Jag tyckte instinktivt om dem som kunde prata och vara öppna med vad de kände. För mig, för att förstå mig själv, är det helt nödvändigt att kunna sätta ord på mina känslor för att må bra, och jag vill också vara öppen med vem jag är.

Om jag är intresserad av en människa vill jag också lära känna hen på djupet och då vill jag att hen ska kunna prata om sina känslor. Under några års nätdejtande var detta ett viktigt kriterium för huruvida mannen var intressant för mig eller inte: tålde han att jag var väldigt öppen? Många klarade det inte. Till slut träffade jag A. som uppskattade min öppenhet. Han tycker om mig som jag är och jag får säga allt jag tänker och känner vilket är så skönt. Livet är så mycket enklare nu när jag kan, och vågar, fråga rakt ut om han gråter. Det ger mig möjlighet att trösta om han behöver, eller kanske lyssna på honom om han behöver prata. Men ibland är han bara snorig. 

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Enklare liv

  1. Ewa skriver:

    Tänk så olika människors liv är.
    Jag har alltid kunnat – och fått – vara öppen med mina känslor, både i min ursprungsfamilj och senare i livet. Din berättelse får mig att uppskatta det jag upplevt som ganska självklart, även om jag vet att alla inte fungerar som jag. Men att inte tillåtas släppa fram eller prata om känslor… svårt att ta in.
    Så fantastiskt att du nu ändå lever i en sån relation! Kram.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s