Meningen med vardag.

Jag vill ingenting av det jag gör just nu. Jag vill inte ha mitt jobb, jag vill inte plugga färdigt rektorsutbildningen, jag vill inte bo i Uppsala, jag vill inte vara ensam i Stockholm. Allt känns fel och olustigt. Fast egentligen så tror jag att varje sak för sig inte är så fel. När jag var på rektorsinternat och ägnade två dagar bara åt kursuppgifterna så kändes det roligt och bra och jag var fast besluten att skriva klart mina uppgifter när jag kom hem. När jag är på jobbet och löser små och stora frågor så känns det bra och meningsfullt. När jag är i Uppsala hos A. så känns det ofta skönt, och när jag är ensam hemma hos mig så känns det jättebra i min härliga lägenhet.

Jag tror att problemet är att det är för mycket. Tiden räcker inte till. Jag önskar hela tiden att jag kunde få bara vara, stanna upp, i en, två dagar, utan att känna mig tvungen att ta tag i något. Jag vill hinna landa i mina tankar och känslor för att kunna läsa, skriva och vara kreativ. De korta stunder jag tar det lugnt hinner jag inte det. Jag vill ha mer än en timme för att komma in i en roman, jag behöver flera timmar för att kunna läsa kursböcker och skriva på mina uppgifter. Jag har sedan länge strukit många ”att göra” på min lista, som städa, laga mat eller handla. Sådant finns inte längre för mig. Jag önskar att jag hade tid att bry mig om mitt hem, jag mår bättre om jag har fint omkring mig.

Istället använder jag mina korta kvällar och helger till att just landa, att göra ingenting.  Men det ska ju vara startskottet till att sedan göra saker med lust och vilja. Det hinner jag emellertid inte, för då kommer vardagen igen, med jobb, packande, pendlande och ren överlevnad.

Jag försöker fundera ut olika lösningar på mitt problem. Arbeta deltid, flytta, söka nya jobb, men inget verkar vara den rätta lösningen. Så jag bidar min tid och hoppas den kommer till mig.

2015/01/img_0427.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Meningen med vardag.

  1. Carina skriver:

    Mona, det var roligt att ” höra av dig ” igen. Jag funderade igår på att jag inte sett något nytt blogginlägg på ett tag. Men å andra sidan är jag ” ryckig” när det gäller FB. Ibland ”spyr ” jag ur mig saker på FB och ibland är jag borta helt från FB, känner inte för det , orkar inte osv borta ett par dagar och då kan jag ju missa inlägg. Och annat. Och missa uppdaterade bloggar oxå . 😉 Jaja, nog om det. Det var intressant att läsa ditt nya inlägg. Jag har varit sjuk så länge att detta med vardagsstressen inte finns i mig längre. Jag kan se den hos Oscar och Anders. Den är jobbig. Jag minns hur det var även om det är länge sedan. Jag var helt utmattad på kvällarna och när klockan ringde undrade jag varför den ringde mitt i natten😉 Men, jag hade nytt jobb som förbundsjurist , jobbade jobbade o jobbade, hem och försöka orka vara mamma. Varierat resultat. När jag började bli ordentligt sjuk var det som hela världen rasade. Jag kan såhär i efterhand inse att den känslan berodde på min identifikation med mitt arbete . Istället för att vara ledsen för att jag började bli sjuk så var jag orolig för att jag skulle missa mina uppdrag i Ju.dep.s konsumentutredningar. Galet! Jag vet. Och jag hade ständigt dåligt samvete för mina barn. Nu är jag sjuk, har oftast inte bråttom någonstans , oroar mig inte för för vad chefen ska säga osv osv Vart ville jag komma med detta? Jo, det är svårt att ha allt . Som du mycket riktigt påpekade så räcker inte tiden till. Jag vet inte om det bästa är att då välja bort och fokusera på det du känner att du vill mest. Måste man välja bort – det låter så drastiskt – men , jo, med min egen erfarenhet, jag valde bort. Valde bort att ha en fritid. Det var INTE ett bra val men en nödvändig strategi för att inte gå under. Idag önskar jag att jag gjort ett annat val- dragit ned på jobbandet. Men, jag tänker oxå när jag läser ditt inlägg, att du ska vara glad över att du har alla dessa val, saker som du älskar att göra. Det är en glädje i sig. Tänk om du inte haft alla dessa olika möjligheter, ksnske hade livet varit tråkigare ? Du kan välja mellan att göra olika saker. För en del människor är det ” lyx”. Jag har inget recept. Men, omfamna var och en av dessa saker du har / kan göra i livet, se dem som möjligheter , möjligheter som du kan utforska en efter en. Allt måste inte ske på en gång?! Jag vet, det löser kanske inte situationen som helhet, lättare sagt än gjort, men en tanke. Att du kan ha alla dessa val- möjligheter men du behöver inte nyttja alla på en gång. Njut när du är på Reimers, njut när du är i Uppsala osv Och ja, kanske att om du har råd, gå ned i arbetstid. För att slippa ” välja bort” utan hinna göra en sak i taget och glädjas över detta. Risken är stor att du annars kan börja se livet ur ett stressat perspektiv och på sikt förlorar glädjen över att göra alla dessa saker i livet. Asch, jag är ingen livscoach och det var inte så jag menade heller , utan detta var några reflektioner jag gjorde omedelbart efter att ha läst ditt inlägg. Ingen sanning såklart😉 Önskar dig en fin lördag! Stoooor kram ❤️😊

    Liked by 1 person

    • monasaw skriver:

      Tack Carina! Alltid trevligt att få läsa dina kommentarer och tankar!! Du har så rätt i det du skriver, visst ska jag vara glad för allt det bra jag har. Tyvärr väljer jag redan bort saker, träning, vänner, familj, landet, förutom det jag skrev om i inlägget. Och det måste man väl, men jag mår ju inte bra av det.
      Detta är nog typiskt för mig denna årstid, tyvärr. Jag brukar bli deppig och ifrågasätta meningen med livet varje vinter. Jag hatar verkligen den här årstiden.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s