Lucka 17 – julångest

Jag har alltid haft svårt för julen. Ibland har jag trott mig förstå varför och vad det beror på, och så andra stunder fattar jag inte alls vad som händer med mig. En julafton för några år sedan satt jag ensam hemma på morgonen och ville inte klä mig, ville inte ta mig för något alls, utan satt bara och surfade. Jag hade sådan ångest av att behöva åka iväg till ett julfirande  som jag inte kände något inför. Jag tror faktiskt att det är där kärnan i problemet kan hittas:  jag ville känna något, värme, gemenskap, kärlek – är det inte det julen går ut? Min barndoms jular, och för övrigt hela min barndom, präglades av kontrollerade, undertryckta känslor. Det var idealet – att kunna behärska sig. Jag var känslig, hade temperament och passade inte alls in. Jag försökte vara som mina föräldrar önskade men kände mig alltid utanför. När jag började lära känna mig själv efter en livskris i 30-årsåldern, började jag leva mer som jag ville, jag omgav mig med människor som tyckte om mig som jag var och gjorde sådant jag mådde bra av.

Så kom då julaftnarna som skulle firas med ursprungsfamiljen. Egentligen ville jag göra något helt annat. Jag försökte få med mig någon god vän att gå på krogen med, men de flesta hade familj de ville fira med. Jag kollade upp var man kunde fira alternativ jul, eller volontärarbeta bland hemlösa, men jag kände inget för det heller. Dagarna före och efter julafton kunde jag ha middag hemma eller träffa vänner ute och fira tillsammans med dem. Själva julafton var svårt att hitta alternativ till.

Jag satt och grät över datorn vid köksbordet när min vuxne son klev innanför dörren. Han hade sovit hos sin flickvän men de skulle dela upp sig på julafton. Jag berättade hur jag kände inför julfirandet som väntade hos familjen. Han sa att han skulle åka iallafall. Då skärpte jag till mig, tog en dusch, och gjorde mig färdig. Med min son kändes allt rätt, med honom kunde jag fira jul hur och var som helst.

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Julblogg 2014, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s