Lucka 5 – Separationer

Att lämna eller lämnas. Så stor skillnad. Jag har inga problem med att lämna min närmaste med goda vänner på restaurangen efter en trevlig kväll för att ta tåget ensam hem till min hemstad. Däremot känns det svårt att bli lämnad, ifrånåken, ensam kvar. Jag har en gammal känsla av rädsla att bli lämnad för alltid när någon går. Den skräcken för att bli ensam kvar springer ur något riktigt gammalt, från när jag var litet barn. Jag kan fortfarande minnas hur jag satt i trappen och grät när mamma gick till jobbet och lämnade mig med barnvakten. Jag var förtvivlad.
I tonåren när jag började dejta killar trodde jag att de skulle lämna mig om jag vände bort blicken , eller uppmärksamheten, en enda sekund. Jag gick på tå, var alert och beredd på att tillfredsställa hela tiden. Jag trodde ingen skulle stanna eller vilja ha mig om jag inte ständigt var tillmötesgående. Jag hade ingen riktig kunskap om mig själv, mina känslor eller vad jag behövde själv. Som tur är har jag lärt mig med åren, om andras förväntningar men främst om mig själv. Så nu är jag inte lika rädd att bli ensam, jag kan till och med njuta av mitt eget sällskap och tycka det är tillräckligt och skönt. .

IMG_0209.JPG

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Julblogg 2014, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s