Toppar och dalar – eller balans i livet.

Borta bra, men hemma bäst – jag har aldrig förstått det ordspråket, eftersom jag känner mig oftast så nere när jag har kommit hem från en resa. Jag blir deppig och undrar vad jag gör med mitt liv egentligen, här i den grå, mörka och kalla norden.

Det blir extra starkt när jag har varit på resa ensam, som när jag var tre veckor i Mexiko för några år sedan och bodde hos släktingar till min väninna. De var gästfria, tillåtande, varma människor och jag trivdes så bra hos dem. Jag var ute på egen hand en vecka också, åkte buss mellan städer i bergen och längs Stilla havs-kusten. Eller som jobbresan till Toronto förra året, jag åkte några dagar före mina kollegor för att hälsa på släktingar som bor i en stad utanför Toronto. Hos dem hade jag det också jättebra, de var så glada att jag kom, de visade mig Niagara-fallen, vi provade vin på en vingård och såg mycket i deras hemtrakter. Jag upptäckte storstaden Toronto också, på egen hand och tillsammans med mina kollegor mellan våra studiebesök på olika skolor och myndigheter.

Båda dessa resor var fantastiska, jag fick nya vänner, jag upptäckte nya platser och upplevde mycket nytt med alla sinnen. Som HSP (highly sensitive person) blir allt detta överväldigande. Högkänsliga personer tar in allt väldigt djupt, alla intryck och känslor behöver bearbetas och det behöver man tid och avskildhet för att kunna göra. Under dessa resor var tempot högt, jag var tillsammans med nya människor på nya platser nästan hela tiden, så min ”stress-nivå” var hög hela tiden. Det var ingen negativ stress, men mina känslospröt var på helspänn hela tiden. Hemkomsten blev så en stark kontrast. Jag landade i vardagen och ”inget” hände som stimulerade mig som tidigare. Jag blev jättedeppig och satt och hängde över datorn och letade möjligheter att resa iväg igen och stanna borta länge. Jag fick för mig att jag borde bo i kollektiv, jag hade ju mått så bra av trevligt sällskap. Jag tyckte att jag skulle komma till min rätt i volontärarbete i någon storstadsslum.

Genom att vara i sådana ”toppar” av känslointryck, tror jag att fallet till vardagen blir extra djupt. Nu söker jag mera en balans, vill njuta av små saker i vardagen, så att mina känslospröt får jobba lagom mycket. Det hör väl till åldern också, att vilja ha det lite lugnare.

Mexico -10 043  IMG_0513

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Resor och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Toppar och dalar – eller balans i livet.

  1. Piedra skriver:

    Jag känner precis igen mig i det du skriver. Jag är också HSP. Nu är det länge sedan jag hade möjlighet att resa, men tidigare i mitt liv när jagrreste brukade jag totalkrascha. Jag verkligen avskydde att komma hem igen och gjorde därför om ordspråket till ”borta bra men hemma pest”.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s