Blå himmel med små vita moln

Jag sitter och tittar ut på himlen från min lägenhet. Jag ser blå himmel, vita moln och det är så rogivande. Jag lyssnar på musik som jag känner sedan länge, sådan som jag vet är avkopplande för mig. Så kan jag landa i mina tankar.

Jag läser mycket, bl.a. böcker om HSP, ”highly sensitive personality”, eftersom jag har upptäckt att det är nog det jag är. Hela mitt liv har jag känt mig annorlunda, och sedan den stora krisen i mitt liv, för ca 15 år sedan, så har jag börjat fundera på vad det är med mig. Jag har läst om och känt igen mig i symptom som finns hos border line, bi-polära, men en light-version, och även vissa delar av adhd-personer. Jag tror dock att jag bara har drag av dessa, eftersom det mesta utlöstes under min livskris, som pågick några år, men före och efter har jag kunnat hantera mig och mina drag någorlunda på egen hand. Jag behövde dock flera års terapi i olika perioder för att lära känna mig själv, till viss del acceptera hur jag är, och lära mig att hantera mina känsloreaktioner.

Nu känner jag mig själv mycket bättre och jag lär mig mer och mer hela tiden. En intressant sak är att jag tycker inte jag är likadan nu som jag var när jag var ung. När man läser om HSP så förstår jag att jag haft den personligheten hela livet, men vissa delar har blivit så mycket starkare nu när jag är äldre. När jag var tonåring och i början av 20-årsåldern så älskade jag att vara bland människor, hög musik och rörelse, som på diskotek, nattklubbar, storstäder mm. Nu tycker jag det är så tröttande. Även fast jag älskar bra musik, så går jag inte gärna på konsert eller pubar som spelar högt. Det är för tröttande för mig nuförtiden. Jag brukar ha tjejmiddagar hemma och förr tyckte jag det var roligare ju fler vi var, gärna 10 personer i mitt kök, men de senaste gångerna har jag efteråt tyckt det varit så tråkigt för jag har inte hunnit prata med någon ordentligt, och då har vi ändå bara varit sex personer.

Jag undrar om jag blivit ännu känsligare med åren, eller om jag bara blivit mer medveten om hur jag är, eller om det bara hör till åldern. Vissa saker saknar jag ju, som att njuta av en stor fest, med musik och dans. Jag brukade njuta av att promenera genom nya städer på egen hand. men nu vet jag inte längre – det känns ganska jobbigt. Helst vill jag ha en egen skrivarlya, på landet. Jag är inte lika nyfiken längre, vill inte lika mycket ge mig ut på äventyr längre. Är det jag bara? Eller är det också påverkan från mina nära och kära? Jag är i ett nytt förhållande sedan tre och ett halvt år sedan och han är mycket olik mig. Han gillar det han känner igen och gör helst om det han vet är bra.

Vad är ägget och vad är hönan i det här? Livet är så komplext och jag är mitt i det och vet inte riktigt vad som händer.

IMG_0111-0.JPG

Annonser
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s