Återkommande mardröm. Blogg100/ dag 96

Jag drömde en mardröm i natt. Jag drömde om något som är en stor skräck hos mig, att bli lämnad och inte längre älskad av A. Jag tänker inte på det om dagarna, så jag är inte medveten om min rädsla, men när jag vaknar mitt i den drömmen, svettig och rädd, så förstår jag att den rädslan finns där och är sann. Det värsta är inte att bli ensam, utan det som skrämmer mig mest är att bli nonchalant behandlad, utan att han har några som helst känslor för mig. 

Rädslan är inte lika abstrakt som den skräck som fanns i min återkommande mardröm förut, som jag skrev om i mitt inlägg den 16 april: ensam-i-varlden. Den här drömmen handlar om en verklig skräck, jag har ju upplevt det förut med en person som jag älskade, och nu är jag alltså livrädd att behöva vara med om det igen. På sätt och vis är jag glad att jag blir påmind om den rädslan, för det hjälper mig att vara tacksam för det jag har, det A och jag har tillsammans och måste vara rädda om. Bild

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s