Tillfreds och ledsen. blogg100/ dag 94

Det känns så fantastiskt rofyllt att vara i vår stuga på landet. Vi kom sent igår kväll efter studentuppvaktning med min familj, vilket väckte minnen och tankar (se gårdagens inlägg). Jag hade svårt att somna, låg och lyssnade på A’s andetag, tandgnissling och enstaka ord i sömnen, medan jag kände mig sorgsen. Så mycket värme och social, mänsklig samvaro försvann med min pappa i vår familj. Han dog alldeles för tidigt och jag känner fortfarande hur viktig han var. Jag försöker hålla vid liv det positiva som han lärde mig genom sitt sätt att vara: att välkomna alla, vara nyfiken på människor, bjuda på sig själv och försöka få alla att trivas.

Här i vårt ”Muppetorp” kan jag landa och vara mig själv. Jag får vara både glad och ledsen, leka eller diskutera seriöst. Vi har det så skönt, vi gör det till vårt genom att städa ut de gamla ägarna och bjuda hit våra familjemedlemmar och vänner. Jag ser verkligen fram emot en sommar här!

 

Advertisements
Det här inlägget postades i HSP - om högkänslighet, Känsloliv, Minnesbilder, Stakbron och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s