Vuxenpoäng. Blogg100/ dag 60

Jag har aldrig tvivlat på att jag är vuxen, snart 48 år som jag är och mamma till en 24-åring. Jag har klarat mig själv för det mesta. Jag har inte tvekat att ta stora beslut, som att sälja och köpa lägenhet, sagt upp mig och börjat på nya jobb har jag också gjort utan att tveka. Allt detta gör väl bara vuxna, tänker jag.

Nu äger jag ett hus, och tillsammans med en man dessutom.  Det är väl höjden av vuxenhet. Det känns helt plötsligt lite skrämmande och jag är rädd att jag inte klarar det. Tänk ifall något viktigt går sönder? Tänk om jag inte kan ta hand om allt som behöver fixas? Idag när vi för första gången pratade med några grannar, två medelålders par, kände jag mig som en oerfaren ungdom. Jag har ju alltid varit den yngre generationen i sådana här sammanhang, i mina föräldrars villa, i deras skånelänga på sommaren. Grannparen kändes så mycket mognare, äldre och mer erfarna än vi. De kanske bara är några år äldre men jag kunde inte se mig som en av dem. Men det kanske kommer med tiden.

Advertisements
Det här inlägget postades i Stakbron och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s