Önskan om gemenskap. Blogg100/ dag 47

Igår kväll landade jag och min särbo i Uppsala. En sådan här lång helg kan ju delas upp i två delar, så vi var ett par dagar i Stockholm och ska nu tillbringa ett par soliga dagar i min särbos hemstad. En rolig sak (det finns flera) med att byta hemstad är att byta morgontidning, här läser vi UNT till frukost och jag får en bild av vad som händer häromkring. Tyvärr är kulturdelen alldeles för tunn, och jag blir lika förvånad varje gång när jag vänder blad och sporten dyker upp efter bara några sidor. I UNT finns några krönikörer som brukar skriva tänkvärda och ibland humoristiska krönikor på helgerna. Idag fastnade jag för Anna Lindbergs ”Gör ett eget Pluras kök”. Hon skriver om alla TV-program med kändisar där de gör trevliga saker tillsammans och sedan blir förtroliga, så att även vi tittare känner oss inkluderade. Det är ju så vi vill ha det i våra egna liv, och hon skriver: 

”Man får jobba lite för det, men det går att genomföra ett Pluras kök i verkligheten med helt vanliga kompisar (bara någon av dem kan spela gitarr). Det går att ha ett Sommarpratarna med grannarna, om man bara vågar komma lite under ytan.”

Ja, visst är det så. Och det är så jag vill ha det. Gemenskapen kommer dock inte av sig själv när man inte fötts in i en öppen, kärleksfull och inkluderande familj. Jag måste skapa det själv tillsammans med personer som jag väljer att vara med, och som väljer att vara med mig. 

 Bild

Annonser
Det här inlägget postades i Känsloliv och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s